Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
dinnan att hon får aldrig sy in ben i någon klädning,
och derföre sitta de också så der ledigt. Det är en
lycka att hennes växt är temligen fördelaktig.”
”Det kan jag inte se”, yttrade frun med en knyck
på nacken, så att fjädrarne gungade. ”Kapten
Wass-buk! förlåt”, ropade frun åt kaptenen, som nu lik en
vandrande komet kom inom hennes planetsystem och
nu måste lyda samma attraktionslag som en sådan,
hvilken kommer i grannskapet af en större massa.
”Jag ber tusende gånger, hvad befalles?”
” Jo, var god och säg mig hvem den der officeren
är, som står der nere vid dörren och som så
uppmärksamt betraktar salen?”
”Jo, låt se, — ja fördöme mig är det icke sjelfva
Braun.”
”Poeten?” frågade frun.
”Ja visst, just han.”
”Jag vet alldeles icke hvad han har här att göra”,
yttrade frun och de röda punkterna i hennes ansigte
vidgade sig, ”han borde verkligen sjelf finna, att han
ej kan vara välkommen i Skråköping.”
”Huru då, min nådiga?” frågade kapten Wassbuk
med uppspärrad mun.
”Jo, den som har för sed att göra narr af folk
som han. Det var blott för några år sedan han var
här i staden och var då med på en af våra
subskri-berade assembléer. Vips skref han ett pasquill, som
nyss är infördt i hans bok, det der som kallas: En
bal i ***, det vill säga i Skråköping.”
”OCh der beskref han hvarenda menniska”, tilläde
mamsell Gallstén.
”Ja, ganska riktigt”, fortfor frun allt mera förifrad,
”min Amy och hennes kusin, Betty, voro på balen de
enda klädda i siden, så skrifver han, — kommer
mamsell Gallstén i håg de försmädliga verserna om stadens
invånare?”
”Nej, bara en vers”, svarade mamsellen.
”Låt höra! å propos, det är satans qvickt, ha, ha,
ha, allt hvad han skrifver”, interfolierade kapten
Wassbuk.
”Lagom qvickt”, sade kommerserådinnan och
kastade en genomborrande blick på ungkarlsskalden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
