Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ framför allt annat varit verksam, de tankfulla
ögonen, den hvita, fint fårade pannan, de bleka rosorna
på den magra kinden och någonting outsägligt
sorgligt i de djupt sköna dragen, hvilka tycktes skapade
blott för att le, men nu voro stela af smärta, allt, ända
till hans långa figur, som lutade liksom den burit en
tung börda, visade att mannen måste kämpat mången
annan kamp än den med sitt instruments svårigheter.
Han stälde sig för notställaren och började spela. De
få xnusikkännare der funnos i salen vågade knapt
andas för att ej förlora en enda af dessa bevingade
toner, som likt englar fladdrade förbi dem, som jollrande
flögo än upp än åter ner, som fjärilar öfver ett
blomsterland. De öfriga konnässörerna väntade blott på att
stycket skulle slutas för att genast kunna applådera.
Kapten Wassbuk höll sin käpp tre tum från golfvet
för att genast kunna med dobbskon yttra sin
förtjusning. Knapt hade den sista tonen af solopartiet
dallrat ut, förr än salen återskallade af ett ”bravo” och
en allmän handklappning, förstärkt af kapten
Wass-buks förtjusta dobbsko. Den enda, som ej yttrade
något deltagande, men hvars blick oafvänd var rigtad
på tonkonstnären, var en flicka, som knapt någon
märkte. Det var mamsell Åkerlind. Hon var blek och
hennes öga stod nästan orörligt fästadt på herr
Stain-hofers bleka ansigte. Mamsell Gallstén, som med sina
blickar var allestädes närvarande, hviskade i fru Knööls
öra sin upptäckt: ”att major Ankarklos guvernant
förgapade sig i ”musikanten”, ty mamsell Gallstén gaf
hvar sak sitt rätta namn, så der emellan fyra ögon.
”Jag ser”, svarade kommerserådinnan och rigtade
sin ”förgylda” lorgnett på guvernanten.
Ändtligen begärde herr Stainhofer ett tema för att
variera och major Ankarklo föreslog Neckens polska.
Stainhofer började spela detta tema: de vemodiga, äkta
nordiska tonerna flögo från instrumentet; det var
någonting så bekant, så försmältande i hvarje ton.
Mamsell Åkerlind reste sig till hälften och fixerade den
spelande skarpare än förut, under det att hennes
ansigte blef allt mera blekt. Nu började Stainhofer att
variera och spelade ur Neckens polska med dessa
oefterhärmliga drillar och knäppningar, som äro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
