- Project Runeberg -  Guvernanten /
130

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tat, hvarifrån den kom eller från hvem; hon skulle ej
anat sin son, den stackars Georg, som hon ej kan
annat än hata och förakta.”

”Säg ej så”, sade Lotta med ett mildt småleende.
”Gud och en moder förlåta allt. Du skall återse vår
gamla mor, hon är ännu rask och kry, så gammal hon
ock är, hon talar ofta om dig — ack, hvad hon blir
glad, när hon återser dig.”

”Du tror då således”, frågade Georg, ”att hon ej

förebrår mig något? Hon får ej med en blick eller

ett ord klaga, ty detta ställe i min själ är förut så
djupt såradt — jag skulle förblöda af en enda blick
af förebråelse.”

”Nej, Georg, jag svarar för allt”, sade Lotta; ”du
skall bli lugnare då du träffar vår mor, och se hur
cypresserna blomma på vår fars graf. Du skall der
gråta ut, der skall du finna lugn.”

”Ja, Lotta, endast jag kan gråta”, sade Georg

och tryckte en kyss på sin systers panna.

Men det blef ej tårar af; ty Georg hade småningom
stelnat till af detta slags sorg, som beständigt riktar
sig inåt och som småningom förstör hvarje känsla.
Blott då och då rusade han upp, men det var ej någon
mild sorg, utan en feberrörelse, nästan ofrivillig, ett
försök af själen att matta ut sig. Georg hade alltid
varit öfverspänd, fordom i hopp, och när detta svek
honom, i sorg och förebråelse mot sig sjelf. Han tyckte
sig aldrig kunna lida nog för den sorg han dragit
öfver sin fars hufvud, och hela hans lif blef således ett
slags späkning, under hvilken han liksom fruktade att
rubba någon enda törntagg, som aggade i hans hjerta,
och åter intryckte den, om den tycktes vilja lossna.

XVIII.

Den förlorade sonen.

Innan dagens slut visste hela staden, att herr
Stainhofer var intimt lierad med mamsell Åkerlind, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free