Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom varit väl vårdad. De gröna panelerna på
fön-sterna, de ljusröda brädväggarne, hvarpå målningen
till största delen var affallen eller svärtad af ålderr
visade, att det varit en tid, då någon putsat upp och
prydt den lilla egendomen. Huset egdes af en enka
efter en öfverste Mejerdorff, en man, som gjort sig
fördelaktigt känd i de krig i hvilka Sverige deltagit.
Men öfverstinnan Mejerdorff umgicks ej med många*
nästan med inga; hon lefde för sig sjelf och bland
några böcker, som hon studerade, efter hvad man
sade, långt in på nätterna.
Mamsell Åkerlind såg också hvarje afton ett ljus
brinna der uppe i öfra våningen, och trodde således
ryktet, som sade, att öfverstinnan satt och läste om
nätterna. Fordom, så sade man, hade öfverstinnan
varit en glad och intressant sällskapsmedlem, men
sedan hennes man och derefter en flicka dött, hade hon
lemnat verlden och lefde för sig sjelf med .sina minnen.
Fruarne gjorde i början försök att inträda i det
tillslutna huset, men beständigt erhöllo de till svar, att
öfverstinnan var borta, eller sjuk eller eljes hindrad,,
så att fruarne snart förstodo, att det ej lönade mödan
att längre söka att förskingra hennes enslighet.
Den ena underliga menniskan älskar den andrar
och deraf kom det sig, att mamsell Åkerlind, oaktadt
hon ej kände öfverstinnan, likväl intresserade sig för
henne och med ett slags längtan såg upp åt fönstret,
der det darrande ljuset hvarje afton flämtade så
hopplöst och ensamt. En händelse gjorde, att mamsell
Åkerlind träffade öfverstinnan ute, och snart var
vänskapsförbundet knutet mellan begge dessa närslägtade
själar, och snart derefter besökte lärarinnan i
flickskolan sin vän midtöfver gatan.
Hon fann en nätt och snart sagdt briljant våning
och ett fruntimmer lika rikt på snille som på känsla.
Ett porträtt af en äldre man och ett annat af en skön
flicka hängde på väggen i hennes sängkammare. ”Det
är mitt sanctuarium”, yttrade öfverstinnan, då hon såg,
att hennes gäst beundrande stannat framför den sköna
flickans bild. ”Det är mitt allra heligaste, och derföre
har jag här bilden af min flicka och hennes far.”
Mera sade hon icke, men det sågs i ögat och i hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
