Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en afrättning, snart sagdt, äro motsatsen af hvad de borde vara.
Man åsyftar att väcka fasa for brottet och afsky for brottslingen;
men folket fasar i stället för straffet och gör brottslingenf till en
martyr — hvarför? Jo, då vi genom ett nytt mord bestraffa en
mördare, faller det en blodskuld tillbaka på oss alla; denna
blodskuld trycker vårt hjerta och ingen har fräekhet nog att kasta den
första stenen på den dömde.
Det är nu tre år sedan Balthasar gick till döden. — Jag
hade förliden sommar läst en bok om Straff och Straffanstalter;
den lyftade en tyngd ifrån mitt bröst. Jag gick utåt vägen och
upp till stället, der Balthasar hvilar under ett stenröse; rika
ran-kor af smultron med sina röda bär slingrade sig omkring stenarne;
se! naturen försonar hvad menniskorna bryta. Jag satte mig ner
der och föll i djupa tankar på en framtid, då allt blir bättre och
då äfven straffen blifva lämpade efter tidens mildare anda; — jag
tyckte, liksom en frågande röst hviskade der nerifrån jorden, och
jag lade min hand på de kalla stenarne och sade: »Balthasar!
kanske du var den siste på detta ställe.» Yinden susade i björkarnes
kronor, en lindrig fläkt böjde gräset på kullen; det föreföll mig
liksom den mördade hör-t mina ord. — Skratta ej — kanske han
gjorde det.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
