Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hel legion romaneska idéer och lockat henne ur vagnen; det
var således äfven han, som blifvit en oskyldig orsak, ‘ att mamsell
Grönqvists skoband lossnat och hennes schal fått en fläck.
«Goddag! min goda man», sade friherrinnan och nalkades
mannen, som ödmjukt tog af sin slitna skinnmössa och bugade sig;
«bor du nära härinvid?» — «Ja», sade vedhuggaren, »det gör jag
visst, Gud bevare hennes nåd, der borta i kojan»; och han pekade
på ett slags jordkoja, som låg ett stycke derifrån. Friherrinnan
beslöt att besöka stugan, och damerna, åtföljda af vedhuggaren,
stego snart in under det låga taket; rummet var lika snyggt som
fattigt; man såg, att äfven här fanns en verksam husmoder, som
ordnade och putsade allt. Det enkla, omålade bordet var
hvit-skuradt, ett par mjölkbunkar stodo på en hylla, fina och snygga;
till och med litet lyx forråddes i det anspråkslösa sängomhänget,
som med sina långa, bländande linnefransar hängde som en silfver*
sky öfver den med ett hårtäcke öfverbredda sängen; men en mängd
barn funnos i stugan, och likväl stojade några andra der utanför,
der de uppsatt en smällande vindleka öfver den lilla ärtåkern.
Vedhuggarens hustru, en rask och glad menniska, tog utan
forlägenhet emot sitt rara främmande.
«Ni har många barn», sade friherrinnan, i det hon satte sig
på en liten trefot, som så lockande inbjöd till hvila. — «Ja, hen*
nes nåd! deraf hafva vi Guds välsignelse», sade hustrun; <rmen
Gud hjelper väl, då han låtit dem komma till. — Fy, Anna! så
du ser ut», afbröt hon sin betraktelse, då en omkring fyraårig
flicka med möda sökte att klifva in öfver den oformligt höga
tröskeln. «Anders! hjelp lill* Anna att tvätta sig; barnen», tilläde
hon, ursäktande, till friherrinnan, «ligga derute och smutsa ner
sig, så att det är synd och skam åt.»
Snart nog kom likväl lill* Anna tillbaka, mera pertentlig och
städad; hennes rödblossande kinder och en viss glans, som hängde
qvar på hyen, bevisade att brödren till punkt och pricka verkställt
sitt uppdrag, och både tvättat och polerat sin lilla syster. Barnet
steg nu in och ställde sig ett långt stycke från de främmande
och betraktade dem med sina klarblå, barnsligt allvarliga ögon.
Hon öfvervann dock snart nog sin blyghet, gick fram till friheN
rinnan, räckte henne sin lilla knubbiga hand och gjorde ett par
små knyckar, som skulle betyda nigningar. «Huru gammal är du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
