Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hum gammal ar du, lilla rän? frågade kon ooh fixerade vag.
—■ Åtta år, stammade jag, ooh kände huru blodet kastade sig
åt hufvudet.
— Och heter? fortfor examen.
— Rolf Lehman.
— Jaså; således en son af majoren. Förlåt mig, herr major,
jag borde sett det straxt, han har edra anletsdrag. Jaså, min lilla
Eolf, återtog hon, vändande sig från min far till mig^ du tycker
väl att här är stelt och tråkigt bland idel stora, full växta
menniskor?
— Tråkigt? upprepade herm med polisongerna. Han är för*
sjunken i betraktande, ha, ha, ha! — är det ej så, lilla Rolf?
Yrede och blygsel gjorde att kinderna glödde som ett lingon.
— Kanske lilla Rolf, återtog friherrinnan, sedan hon tystat
den platta karlen med ett vänligt hot med fingret —> kanske lilla
Rolf hellre skulle vilja gå in till lilla Koja — hon kan tala -*r
ack, mitt herrskap, det är ett det älskligaste djur man kan se,
och trogen se’n — alltid när jag kommer dit in, säger hon:
goddag, matmor, papgoja vill ha mat, och så ser hon så bedjande på
mig. Oh! jag har kysst och smekt min lilla «koja» otaliga
gånger. Vill Rolf se min papgoja?
Det var ett tillbud, som ej var att förakta, och jag begaf
mig genast på väg genom den långa filen af rum. De voro för
det mesta tomma, blott ett och annat par sutto derinne, i ett
mm ett par nyförlofvade, som talade om kärlek, och innanför etft
par diplomater, som talade om hat. Ändtligen hann jag det Ulla
rummet, der papgojan hade sitt residens på en klätterstång:
goddag, matmor, goddag, matmor, sade fogeln, då jag kom till henne;
papgoja vill ha mat!
Hon såg ganska förnuftig ut, der hon klef i sitt pinnträd och
upprepade sitt goddag matmor och plockade på sina §edrar, oeh
jag sysselsatte mig länge med att prata med henne, oaktadt svaren
beständigt blefvo enahanda.
Jag hörde ett barn skrika i grannskapet och lyssnade.
Ljudet kom från sidan, men tycktes stiga uppåt till mig, och detta
besynnerliga förhållande kom mig att fortsätta min rekognoscering.
Jag leddes af ljudet till en tapetdörr, som jag sakta öppnade för
att se ditin; en kort trappa gick ner till ett rum, som dunkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
