- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
149

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan der beskedlig seigneur, som gick sitt lif ganska honett igenom,
och lika litet gjorde någon emot, som han gjorde någonting nyt*
tigt. Han lefde ratt och slätt; men lefde enligt sitt stånd och
sin förmögenhet, och var föröfrigt sin hustrus man.

— Kära Gyllenpil, gå då! yttrade friherrinnan, du måste
inbjuda onkel Gabriel att bo hos oss; vi skola pussla om den goda
gubben.

— Ja, verkligen, min bästa, jag skall använda mina bona
officia, sade baronen; det är ej utan man kan något latin ännu.
Jag går, min vän, Och för med mig onkel Gabriel.

— En ganska aktningsvärd man, gamle baron Gabriel,
yttrade den gentile herrn med polisongema, en ganska originel man,
med ett gubbhufvud, sådant som jag sett det af Titian.

— Uppriktigt sagdt, min gode Mikael, smålog friherrinnan,
onkel Gabriel är en stor narr, men mycket rik — det har till och
med varit och är hans mening att göra vårt barn till sin
universal-arfvinge.

— Jaså, gratulerar, yttrade den gode Mikael eller kongl,
sekter Pansårhjerta, gratulerar, jag hörde på honom, att han
intre»-serade sig för lilla Emerence. — Är hon vacker? sade han. Ja
bevars, hon är en liten skönhet, sade jag. — Hon är väl glad
och fri af sig; ty trumpna ungar kan jag ej med, sade han. —
Hon är glädjen och älskvärdheten sjelf, sade jag.

Friherrinnan suckade djupt — intet af allt det der var sannt

— hon var tvertom. Nå, bäste Mikael, hvad sade han vidare?
frågade friherrinnan, med dold fruktan.

— Jo, återtog denne, han sade, att han älskade glada,
lyckliga barn, och att han besökt familjen, men Öfverallt — förlåt att
jag nyttjar den originelle gubbens ord — men Öfverallt träffat idel
konstlade, uppspetade barn, som ej vunnit hans sympatier. Han
riktigt gladde sig åt att få se lilla Emerence.

— Kanske han kommer snart, yttrade friherrinnan; jag måste
se om min lilla juvel — farväl, bäste Mikael — förlåt!

Mikael gick och friherrinnan skyndade sig till barnkammaren;
det var ett sällsynt besök. Både madamen och barnet sågo
förundrade den granna frun inträda, och väntade, hvar i sin stad,
någonting mycket märkvärdigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free