- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
204

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad då, yttrade den välmående herrn och gick honom
närmare, hm, jag tror, förbanna mej, att det är du, Gustaf — nåh,
hur lefver verlden med dig? — kom, så gå vi in hit, skyndade
han att säga och öppnade en dörr till ett närbeläget rum.

— Hm, hvad gör du i Stockholm, började grosshandlaren,
du har kommit hit för att sälja klockor, den handeln går inte,
dét är sådant fusk de der bonduren. Vill du mig någonting?

Gustaf betraktade länge sin bror stillatigande, der låg kärlek,
men på samma gång medömkan i denna blick, hvilken han häftade
på sin rike bror.

— Jo, ser du, jag ville se dig, och se hur du hade det, blef
ändtligen svaret.

— Jo — jaså, jo, ser du, jag har det Gudskelof rätt bra;
der är rätt vackra rum derofvanpå, men förbannadt dyrt är det,
men hustru min vill så ha det, och så se vi folk; vi skola just i
dag ha middag för en hop af mina närmare vänner, presidenten
K., kammarrådet M. General von P. har lofvat komma och
öfversten von B., utom en hop majorer och assessorer och sådant der
hvardagsfolk, som gå har ut och in som barn i huset.

— Du är således rik och lycklig, käre Ludvig, sade Gustaf.

— Åh ja, jag kan inte klaga, Gudskelof, genom flit och
om-tanka har jag arbetat opp min lilla förmögenhet, så att jag kan
säga att jag är oberoende.

— Nåh, du är gift, jag har aldrig sett din hustru.

— Min hustru, jaså, ja, ser du, i dag har hon något
brådtom, så att — med ett ord, kom hit en annan gång, hm, hm, du
skall visst få*se min hustru.

— Har du barn?

— Ja, Gudbevars, en liten flicka, men — åh ja, ser du,
flickan är inte riktigt frisk — hon är växt sned; min vän, lifmedikus
L., säger väl att det växer bort med tiden, men det är
fruntimmernas skull. — Nåh, är du gift?

— Ja, serra don, och har en liten rödblommig och snäller
gumma, svarade Gustaf och skrattade, och en flicka, som är stark
80ZL en björnunge och ’rödmosig och solbränd som en brynost; men
du sadfc ätt det var fruntimmernas skull att flickan din var sned?

— Jo, det är inte annat än min hustru, som började snora
henne kanske litet för tidigt, flickan skulle ha form på ‘kroppen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free