Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen underligt, ätt vätskorna fä något trögare gång och att man så
der på vårsidan, då solen sticker in i rummet och flugomä börja
gripas af «vårlängtan», känner liksom ett behof att blifva lättare i
kroppen och förbättra aptiten. Detta var också förhållandet med
major Pistolsvärd på Lillhamra, som i sin ungdom fört ett
rörligt lif och endast nu på ålderdomen kommit sig hvad man kallar
«i ro».
Han skref derföre en vacker dag till sin vän, stadsläkaren i
närmaste stad, med förfrågan hvad han egde att göra i dylika
omständigheter, och fick med omgående post ett svar, som, efter en
lång vetenskaplig undersökning af majorens lekamliga del,
hufvud-sakligen innehöll, att majorens helsa och lif berodde af ett snart
begagnande af brunnen vid Sumpmyra.
Sumpmyra är nemligen en nyupptäckt förunderligt verkande
helsokälla, som ligger omkring sex mil från Lillhamra.* Som man
vet, har upptäckten af helsokällor ofta skett genom osjäliga
kreatur; ett svin (med läsarens gunstiga ursäkt) bökade rätt på källorna
vid Töplitz och ett annat individ af samma slägte tog rätt på
källorna vid Liineburg, hvadan staden ännu i sitt arkiv förvarar
ena skinkan af besagde djur: det är stadens palladium; en hjort
föranledde upptäckten af Aachen och Wildbad, några harar värmde
sig vid Warmbrunnen och en tiggare upptäckte, om jag ej
miss-minner mig, Medevi. Men den underbara helsokällan i
Sumpmy-ran upptäcktes genom en flock andungar, som jagades af en
gammal komminister, hvilken åter fastnade i kärret och blott med möda
fick upp sina stöflor ur gyttjan, hvilka stöflor sedan undersöktes
af en vetenskapsman, som fann att de voro besmorda med den
ypperligaste badgyttja. Komministern och andungarne få således
dela äran af upptäckten.
Imedlertid fick stadsläkaren nys om gyttjan och anställde i
sällskap med stadens apotekare en vetenskaplig resa till stället, hela
milen (utan understöd af staten), och hvarvid man anställde en
analys af något pölvatten, som stod mellan tufvorna, hvarvid
apotekaren fann, att det icke allenast innehöll jern, utan äfven en
stor mängd kolsyra, eller, som man kallade det, «fix luft» och
dessutom luktade högst gement, och således innehöll svafvel. Vid
nogare undersökning på apoteket fann man vidare, att vattnet
innehöll koppar och zink, det vill säga spiater, i samma proportion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
