Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och »rackare»; någon medelsort fanns ej till i hans föreställning.
«Parveny, hvad vill det säga, syster Emerentia? Vi äro alla
par-venyer inför Gud, och den ene ej en bit bättre än den andre, och
dessutom har Nordenhjelm eller Stälen varit min discipel, och var
snäll, fröken syster, snäll som f-n.»
Andra dagen företogs resan. Långa Petter Anders,
gårdsdrängen, som stod väl hos majoren, emedan han aldrig disputerade,
men ändå handlade efter eget behag, fick en mängd föreskrifter,
angående vården af Lillhamra under den tid majoren drack vatten;
han «skulle . mista armar och ben, om ej allt blef bra», och antog
tillbudet.
Ändtligen satt då majoren i sin berlinare, klädd i en hvit
parkumsrock, som endast pådrogs vid längre resor, då man kunde
supponera dam, hvilket väl ej nu var händelsen, emedan vägarne ej
voro torra, men som dock i anseende till årstiden ansågs
nödvändig. Yid hans sida satt fröken Emerentia med en stor parasoll
öfver sig, till majorens stora förargelse, och när vagnen for åstad,
voro bror och syster redan i dispyt om den der «otäcka maskinen»,
som majoren kallade parasollen; majoren tyckte att syster
Emerentia ingenting hade att skämma bort, hvilket åter svårligen för-
argade henne.
Brunnsterminen var redan ingången, då de resande anlände till
Sumpmyra. Hela det långa, smala brunnshuset, i hvars fond den
inbyggda källan befann sig och der brunnsmästaren, en ganymed
med rödblå näsa och för öfrigt socknens klockare, hade sin plats
med sitt danaidiska kärl — brunnshuset var uppfyldt af gäster, som
i långa rader togo sig motion på en mängd knarrande gungbräden.
Främst ibland alla satt der mamsell Gallsten, en lång och smal
figur, med grå ögon och gul hy, några och trettio år gammal;’
sedan femton år förlofvad med en fattig yngling, som nu var sina
femtio år gammal, men ännu ej funnit lägenhet att gifta sig och
njuta af äktenskapets lycka. Under de der femton åren hade
mamsell Gallsten blifvit ganska sjuklig af sig och kom så bestämdt
som ett nedan på himmelen, årligen till Sumpmyra, för att roa sig
och dricka sig till helsa. Nöjet bestod förnämligast i att hopsamla
åtskilliga materialier till vintern, då mamsellen hjelpte till att sy i
den lilla staden och således måste vara intressant. Sådana der
gamla, sjukliga mamseller, som gått förlofvade i femton år, hjbfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
