Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Å nej», svarade gossen; «då jag gör mina saker bra, s& för
jag mat, men om jag bär mig dumt åt får jag stryk.»
«Har du fått stryk nu?» frågade fröken.
«Ja litet, men jag får väl mer när folket gått», tilläde han
och en ny tårflod trillade ner för kinderna.
»Stackars barn, stackars öfvergifna barn!» sade Emerentia.
’Hvarför får du nu stryk?»
«Jo ser ni», sade gossen, «herr Iwanow sade, att jag skulle
skjuta på en vacker flicka, men jag sköt på en gammal fru i stallet,
som var nästan lik er.»
«Får du stryk för det, arma gosse?» yttrade fröken; «får du
stryk för det att du sköt miste?»
«Nej, inte för det, nej, jag sköt icke miste.»
«Nå, hvarföre gjorde du inte som man sagt dig?»
Gossen kastade en nästan förebrående blick på fröken. «Som
man sagt mig?» återtog han; «jag hade ämnat att göra det; men
då jag spänt bågen fick jag syn på den gamla frun, hon såg så
god ut, jag tyckte att hon var som min mor, då hon var god mot
mig; jag höll mest af henne, hon var vackrast af dem alla, hon
satt der visst och beklagade den stackars gossen, och jag sköt på
henne.»
«Tack, min gosse lilla; det var på mig du sköt, du skall ej
ha gjort det för inte, se här» (hon ville ge honom penningar).
«Nej, min fru, jag får ej taga emot penningar, då får jag
stryk.»
Majoren hade, mot sin vana, varit tyst under detta samtal;
men nu bröt hans vrede bommen. «Hvar är den förbannade
rysshelveten?» skrek han högt. «Konstmakare Iwanow, kom hit!»
Konstmakaren, som trodde att en apa sluppit ur buren eller
någon annan olycka händt, skyndade fram till stallet, men stannade
plötsligen, gripen i armen af den vredgade majoren. «Hör du,
ele-menskade bandit, hur vågar du att slå gossen och en svensk gosse
till på köpet, din ryssracka; jag skall lappa om din lekamen, din
skurk, så att dina knotor ska knaka i dig, din gemena kalmuck.»
Herr Iwanow, som förr trott att sol och måne skulle ramla
ner, än att få ett sådant tilltal för en pojkes skull, blef förlägen
och kunde ej svara straxt, utan började stamma. Majoren i sin
ifver grep saken an och fortfor att under de grufligaste eder fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
