- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
22

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen - III. Lycksökaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med hvad rättighet han medförde gossen, ville se hans prestbetyg,
ville qvarhålla sällskapet till dess herr Iwanow gjorde reda för sin
behandling.

Herr Iwanow hade ej riktigt tydliga begrepp om vår svenska
lagskipning, utan fruktade att en hel hop kunde hända honom,
isynnerhet som han af majorens orden och mustacher trodde sig ha
för sig en af dessa, som i hans fädernesland hafva makten*. Han föll
derföre till fota, helst som han ej kunde redogöra för sitt fögderi,
och då han dessutom ej fick många ord fram för den rasande
gubben, och denne slutligen erbjöd sig friköpa gossen ur slafreriet mot
hundra rdr banko, ingick herr Iwanow på saken, och fröken
Emerentia hade sin brors rysshat att tacka för en skänk, som hon
värderade mer än man skulle trott.l

I triumf, liksom efter en vunnen seger, vandrade majoren
derifrån med sin syster; och Ludovico, så kallade sig gossen, följde
med devL

Hela brunnssällskapet skrattade åt den kuriöse majoren och
hans underliga syster. Mamsell Gallsten fick en ny historia, som
kunde hinna blifva lång och intressant inom vintern, och rådmannen
ett barn till, som han kunde traktera med sviskon och mandeL

III.

Lycksökaren.



Brunnsterminen var redan nära slutad när en förnyad bjudning
ankom från baron Nordenhjelm, den der gamla vännen och
krigskamraten, och majoren med syster Emerentia afreste på sagd dag.
På kuskbocken satt lilla Ludvig, nu iförd bättre kläder än förut.
Han fick följa med för att öppna grindarne, hvartill han ock
skickade sig väl. Fröken Emerentia skrek mera än en gång till när
den viga gossen i ett hopp var nere på vägen för att öppna
grinden och under starkaste farten hoppade åter upp på vagnen; men
den lille luftspringaren såg så glad och fryntlig ut; hans blå ögon
logo så skälihaktigt, att sjelfva majoren ej kunde bli ond på honom.

Tvertom hade fröken förmärkt, att majoren liksom blifvit en
ny menniska, antingen det kom sig af avattnet allena» eller derföre
att han nu hade en varelse, som slöt sig riktigt hjertligt intill ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free