Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam
- HÄMND OCH FÖRSONING
- IV. Vännerna
- V. Nattvardsbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för det kantiga i hans sätt att vara. Hans andra handledare vår
fröken Emerentia; hon ledde honom som blott en mor kan leda
ett barn, hon ledde honom med kärlek, med denna alltuppoflrande
karlek, som röjer sig i hvarje blick, i hvarje småsak, i hvarje ord,
som offrar så mycket och begär så litet.
Genom motsatsen af begge desse handledare hade Ludvig
blifvit hvad han var: en mild, kärleksrik menniska, i sitt yttre utmärkt
for saktmod, for blygsamhet och lugn.
Det var en sådan vän Adolf behöfde, och han slöt sig
innerligt till Ludvig, som, å sin sida, var hela mensklighetens vän och
inträdde i ett nära förbund med Adolf, emedan han kände med sig,
att han kunde gagna honom, att han ännu många gånger skulle
kunna rycka honom upp från branten af ett brådstörtadt fall.
V.
Nattvardsbarnet.
Baron Nordenhjelm den äldre hade blifvit enkling. Lyckan,
som han hittills liksom hållit fångad uti ett nät, knutet af kall be*
räkning och list, hade flytt ifrån honom. Liksom genom en
osynlig hand förstördes hans slugaste planer, störtades hans djerfvaste
förhoppningar. Äfven han hade blifvit äldre och tröttnade
småningom vid de evigt fruktlösa striderna mot en otur, som han sjelf
framkallat, som var qvoten af hans räkning på lifvets lycka — han
hade missräknat sig och försökte förgäfves att finna hvari felet låg.
Han hade uträknat allt så säkert, han visste att han ännu aldrig
begått någon handling, som ej stod i strängt aritmetiskt förhållande
till den föregående; men han hade ej beräknat, att det finnes ett
okändt tal, som blandar sig i vår räkning, som ibland höjer
summan öfver och ofta förminskar den under vår väntan — han hade
ur sin räkning uteslutit försynen. Han hade byggt hela sin
framtid på sig sjelf, hela sin lycka på detta jordiska, och den ramlade
emedan den hade en ändlig grund, som gaf efter för den ökade
tyngden. Det var en bitter erfarenhet för lycksökaren, som
uppoffrat lycka, lugn, samvete och trefnad, för att ernå en punkt, der
han hade ämnat njuta af allt; han ernådde den aldrig och stäng*
des från möjligheten att sträfva ditåt. Men med sådana menni-
C. A. Wetterbergh8 Samlade Skrifter. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0040.html
