Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - V. Nattvardsbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, nej», ropade Adolf, och några tårar, som länge sutit
darrande i ögonvrårna, störtade ned öfver kinderna, «nej, nej, det
är ej misstag, det är en gruflig sanning, en verklighet, som likt
en dolk sticker mig här, Ludvig! här midt i hjertat på mig, nej
det är ej misstag. Jag smög mig ut på gatan när den främmande
skulle gå; han kom ut, jag följde honom troget som ett ondt
samvete. Jag fick se honom vid skentet af en gatulykta. Ludvig,
har du någon tröst, har du något botemedel? — jag såg hvem
det var —»
Adolf räckte ut sina armar och grep hårdt om sin väns hals;
«det var», tilläde han hviskande, «min fars kammartjenare, den
uslingen Melker.»
«Du misstänker således din far? stackars Adolf!» sade Ludvig
sakta. «Ack, Adolf, for första gången har jag ingen tröst åt dig;
det är hårdt, mycket hårdt; men kanske du dock misstager dig,
kanske din far är oskyldig, kanske Melker för egen räkning . . .
det finnes många möjligheter.»
«Nej, nej, Ludvig, de finnas icke, jag känner min far, jag har
haft anledning att tro sådant förut Nej, Ludvig, min far är i
stånd till allt»
«Jag hade», började han åter, "föresatt mig att i lugn ton
omtala händelsen och inhemta ditt råd. Min egenkärlek satte sig
emot att jag skulle inför dig röja min far; men din förebråelse
gaf mina känslor en annan strömfåra och jag har uttalat
hemligheten. Du inser vidden af min smärta, du inser faran af ett
dröjsmål; jag vill vara ren, jag skall ej tala vid flickan, skall ej se
henne mera, men på ditt samVete lägger jag att rädda henne, jag
har penningar om de behofvas, jag skall natt och dag bevaka
deras steg, rädda henne du imellertid om hon står att räddas. Du
kan som prest utan anmärkning gå in i hvarje hus, du kan rädda
henne, dig misstänker ingen, du går din Herras ärenden.»
Ludvig tryckte sin väns hand som svar.
«Hon är ej hemma mera», berättade Adolf några dagar
derefter för sin vän, «jag har fått veta att Melker fört henne till en
fru Mandelqvist, som skall ha henne i sitt hus och småningom
bereda henne till förderfvet. Gå dit i afton, så snart som möjligt,
min far har ej ännu sett henne.»
«Hvar bor hon?» frågade Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
