Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - V. Nattvardsbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«På Osterlånggatan N:o -—», svarade Adolf, «tre trappor upp,
dörren till höger; hon är nägot slags tvätterska eller dylikt»
På aftonen gingo de båda vännerna dit Adolf stadnade
utanför det mörka huset, under det att Ludvig trefvade sig uppför
trapporna; ändtligen hade han räknat tre trappor och sökte nu efter
dörren till höger; den sprang upp och han kom i ett mörkt rum;
han sökte efter nästa dörr, men kom att bullra. Några personer i
det inre rummet hördes gå, och slutligen kom en gumma ut med
ett ljus, och en karl insvept i en kappa följde henne. Ljuset
kastade en flämtande dager på gummans förfallna ansigte; spår af
en försvunnen skönhet funnos ännu, men bortblandade med en
ofantlig mängd af rynkor, som i alla riktningar genomkorsade
hennes ansigte. Hon lyste på Ludvig, som stod midt framför och
betraktade henne. Ben kappklädde karlen sade halfhögt: «Det blir
efter aftal, om en timma är jag här åter och då gå vi ut»
«Ja visst», svarade gumman, «ja visst, det skall ej fela. Nåh,
bäste herre», yttrade hön till Ludvig, «var god och stig in, kanske
herm vill tala med mig, kom in!» Hon gick in i sitt rum åtföljd
af Ludvig och karlen aflägsnade sig. «Nåh»,’ fortfor hon och satte
ljuset på bordet, «min unga vackra herre, tala ni fritt ut, här är
ingen som hör oss, derinne sitter väl en flicka, men hon förstår
sig icke på sådant»
«Ar ert namn Mandelqvist?» frågade Ludvig.
«Ja, till herms tjenst», svarade gumman.
«Ni har i förrgår hos er mottagit en flicka, som är sexton år
gammal och som heter Theodora — är det ej så?»
«Jo visst, söta herre, men —»
«Jag vill se henne.»
«Se henne», upprepade gumman, «å ja det kunde val gå an,
men flickan är ej min, utan tillhör en förnäm herre, så att —»
«Nog derom, jag vill se henne, jag skall säga er resten
sedan.»
«Gema, mycket gerna, men herrn får inte skrämma det
stackars barnet, hon är så blyg och rädd af sig, så att hon riktigt
måste narras å stad.» Med dessa ord gick hon in i nästa rum
och återkom snart med flickan. «Det är en herre, Dora lilla, som
vill tala vid dig», sade gumman; «var inte rädd, det är en så god
och beskedlig herre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
