Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - V. Nattvardsbarnet - VI. Herdeqvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nåh, mitt barn», fortfor presten till ffiokan, «har du gjort ditt
val: öfverflöd och synd, fattigdom och dygd, du står på
skiljovägen, välj den bästa.
Theodora betraktade honom länge stillatigande, hon liksom
pröfvade hans anletsdrag, om de öfverensstämde med hdns ord,
slutligen sade hon: «Ja, herre, jag följer er; bedrar ni mig, så
straffar er Gud!»
«Tack, Theodora, för det ordet», sade Ludvig; «om jag bedrar
dig, så straffar mig Gud. Kom!»
Han förde nu flickan med sig utan att gumman vågade
protestera. Ludvig beledsagade Theodora till en fru af sina bekanta»
för hvilken han förut, utan att dock röja namnen, omtalat
händei*-sen och hos hvilken han bedt om en fristad för den stackars
flickan. När han infört henne der och den goda frun, som sjelf hade
flera barn, emottagit henne som ett af dem, fattade han ännu en
gång hennes hand och sade: ^Farväl, Theodora; tror du mig nu,
tror du nu att jag velat dig välP»
«Ja, jag tror det», sade flickan och såg sig omkring i de
snygga rummen, der en hel familj hade sin trefliga bostad;
nu tror jag er, ni är en ädel menniska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
