Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VI. Herdeqvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen, men lum for förskräckt tillbaka, då ett vildt rödblått
ansigte tittade in och en person inträdde, klädd i en usel
sjömanskavaj.
«Hvem är ni?» ropade baronen och gick baklänges, för att
fatta klocksträngen, men den främmande grep honom hastigt i
armen och sade: «Hå hå, inte så brådtom heller; jag vill tala vid
dig litet grann.»
«Hvem är ni?» frågade baronen, kännande en dödskyla ila
genom sina lemmar; «hvem är ni?»
«Du känner ej din svärfar, din dumma skurk», sade mannen,
och kastade med otrolig styrka baronen -baklänges ned på en soffa.
«Ser du, jag har fått reda på dig! du har bedragit mig på nästan
alla penningarne och blott gifvit mig en spottstyfver för flickan.»
«Min vän», hastade baronen att säga, «då har min betjent
stulit penningarne. Du skall få mer än man lofva! Har du ej
fått penningarne, så är det ej min skull; jag har* riktigt lemnat
dem till Melker.»
«Tig!» yttrade mannen; «jag har ej kommit hit, för att få
penningar, för, ser du, jag har ångrat mig, jag har betänkt mig,
der har gått ett ljus upp för mig; jag vill endast hindra dig; du
skall ej förföra mitt barn, du skall aldrig mer locka den fattige in
i förderfvet med dina penningar; — tyst, låt mig tala. Ser du,
Gud har gjort dig rik, mig har han gjort fattig; Gud har gifvit
dig vett och förstånd framför andra menniskor, jag deremot har
ingenting lärt, har från barndomen lefvat bland liderligt folk och
har blifvit liderlig som de andra. Huru har du begagnat din
lycka? Jo, för att locka den fattige ned i helvetet, för att med
dina usla pengar störta honom i evigt förderf; du har icke varit
nöjd med att synda ensam, du ville draga flere med dig dit
ner —»
«Min bäste man», yttrade baronen och sökte, fasthållen af
mannens jernhand, förgäfves uppstiga; «min bäste, ni skall få allt
hvad ni vill; jag skall ej tala vid er flicka, jag skall belöna —»
Mannen smålog bittert.
Det var den rike och den fattige egoisten, som nu talade vid
hvarandra; det sker säilan, men då det sker, är det alltid också
«n svår redogörelse. Der sifctto de midt emot hvarandra, den rike,
den lycklige, den stolte ofch öfvermodige bofven och den fattige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
