Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VII. Lillhamra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Å ja, jag känner dina åsigter», sade fröken Emerentia, litet
stacken; «jag känner mycket val min kära brors liberala åsigter i
det fallet; man kan ej vänta bättre af den, som är uppfostrad
bland knektar.»
«Tig, syster Emerentia!» började majoren, mera retad, än han
nu på sednare tiden plägat blifva; «tig, säger jag! KnektarP hvad
menar du med detP Är det ej knektame, som fä offra lif och
blod mot fosterlandets fiender? som under tusende försakelser måste
kämpa för dig och andra kaffedrickande gummor, som sitta hemma
med sina träbeläten till englavarelser? Knektar, sade du, syster
Emerentia; låt bli att tala om det kapitlet»
«Ja, men du kan väl inte neka, att du har alltför vidsträckta
begrepp om hvad som går an för en yngling», yttrade fröken, som
fann att hon kommit att vidröra en ömtålig sträng.
«Alltför vidsträckta?» upprepade gubben åter försonad. «Ja ja,
du’har kanske rätt Men ser du, jag rör ej upp himmel och jord,
om en pojke blir kär och bär sig dumt åt, bara han ej bär sig
gement åt — derpå göra ni ingen skilnad, utan skära allt öfver
en kam —, och det kommer sig deraf, att ni icke känna verlden,
Utan döma den efter hvad ni läst i böcker. Ack! syster Emerentia,
jag har känt många både karlar och qvinnor, som i dina ögon
skulle varit en styggelse, skulle kallats fallna, förtappade varelser,
ooh som, det oaktadt» voro tusende gånger bättre än dina
dygde-mönster, så kallade ädla själar, som aldrig förgå sig, derföre att
de blott tänka på sig sjelfva; man skall icke döma efter ytan,
syster Emerentia, icke döma efter handlingen, utan efter
hjerte-laget»
«Å ja, du kan hafva rätt», sade fröken; canen du kan icke
heller förundra dig öfver, att ett fruntimmers åsigt af lifvet
betydligt skiljer sig från den, som en gammal major har; vi hafva sett
lifvet från olika sidor. Men som bevis på att Ludvig ej tänker
på sig sjelf, då han ber oss dra försorg för flickan, är, att han
uttryckligen begär, att vi ej skola uppfostra henne till mamsell,
han ber endast, att hon skall fä lära sig hushålla och väfva litet,
för att en gång kunna bli en hederlig daglönares hustru; det der
bevisar ju tydligen . . .»
«Ja, att Ludvig vill öfvertyga oss, att hans handling är af
menniskokärlek; åh, det der känner jag nog», skrattade majoren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
