- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
49

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VII. Lillhamra - VIII. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

«en koja och ett hjerta, litet potatis och sill, bara fattigdom och
kärlek, det förstås; men pass på, då ganstig herm blir gift, om
han icke, med all sin öfversinliga kärlek, likväl då och då vill ha
litet bouillon med klimpar, eller en och annan å la daube, och
gerna ser att hans hustra kan säga acharmant» riktigt» i stället för
«skjärmant», att hon vidare kan sjunga ett och annat litet stycke
vid pianot, i stället att tralla en pigvisa. Talangerna hos ett
fruntimmer äro som gurkor och sallat till steken; visst kunna de
undvaras och man kan lefva ändå, men förb— bättre är det om
de finnas.»

Fröken tog saken i närmare betraktande och började) finna
allt mer och mer skäl i majorens tanka derom; hon började
begripa först, att det var möjligt att kärleken till ett jordiskt
föremål intagit deras Ludvig, och ju oftare hon fann möjligheten,
desto säkrare blef hon att det verkligen så förhöll sig.

*



Sällan har väl någon menniska varit med mera nyfikenhet
väntad än Theodora af majoren och hans syster; hon var, enligt
deras tanke, den, som framdeles skulle afgöra öfver deras Ludvigs
väl och ve.

Fröken fruktade att ej finna henne nog god, nog fullkomlig,
och hennes fruktan var ej utan skäl; när anser någonsin en mor
sins sons fästmö god nog åt honom? En engel förslår knappt och
ännu mindre en menniska.

VIII.

Uppfostran.



Theodora hade kommit, och oaktadt all fröken Emerentias
skarpsynthet och hennes begär att få reda på den stackars flickans
fel, så måste hon dock erkänna, att hon var en god, oskuldsfull
varelse, och att hon såg orätt nätt ut»; detta var dock det^längsta,
fröken kunde få sig till att gå, då hon skulle yttra sig om
Theo-doras utseende. Fröken hade nemligen den lilla egenheten (många
andra dela den med henne) att gerna erkänna alla en qvinnas
förtjenster; men hon hade ytterst svårt att få sig till att medgifva,

C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. TT. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free