Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VIII. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje ord, sög meimiskokännedom ur hvaije blad hon läste, och
ombildade sig till en helt annan menniska, än den, som hennes
barndom hade lofvat.
Fröken gjorde, å sin sida, all sin flit att bilda henne till en
god husmoder; aldrig än hade matredningen på Lillhamra haft en
sådan omvexling, som detta år, aldrig hade väfstolama arbetat så
olika drällmönster, — Theodora skulle lära allt — allt hvad hon
kunde lära.
De begge gamle åstadkommo således ett slags underverk: en
obildad flicka, som inom den korta tiden af ett år antog bildning
oeh inhemtade en mängd kunskaper, som i en pension behöft fyra,
för att intrugas och inexerceras.
Men undervisningens frön föllo också i en tacksam jordmån,
och ej i en sådan, som förut genom bakvända odlingsförsök hade
blifvit beröfvad sin ursprungliga kraft.
Gvinnans uppfostran går alltid fort, i jemförelse med mannens.
Huru ömkligt långsamt och huru stapplande göra vi ej vårt
inträde på vetandets område; qvinnan åter är nästan straxt
hemmastadd och finner genvägar, små gångstigar, som leda rakt till
målet, under det att vi arbeta oss trötta vid hvarje litet hinder, och
göra omvägar, i stället att söka fogelvägen. Orsaken till detta
förhållande tyckes ligga deri, att qvinnan ser sitt mål, men icke vi
vårt; hon utbildar sig endast för det husliga lifvet och ser dess
framtidsbild hos sina föräldrar och sina kommande omsorger i dem,
hennes moder slösar på henne. Gossen deremot skall bildas för
att vara verksam i en verld, som han icke känner, han har intet
mål och ingen framtid att söka, han måste gå alla krokvägar,
beständigt skymda af nya uppväxande hinder, och blott småningom
öppnar sig vägen och visar honom, i hvilka riktningar han kan gå
— likväl går han sällan den, han bör gå.
Om en hvar komme på den plats, der han passade, skulle
verlden vara uppfylld af stora män; det är ej brist på duglighet,
utan på förmåga att välja verkningskrets, som gör oss så fattige
på utmärkta män. Deremot, huru mången vördnadsvärd qvinna se
vi icke ibland oss; der en, som offrar allt för sin man och sina
barn, som i tyst försakelse, kanske bortglömd och otackad, arbetar
om dagen och vakar om natten för deras väl; der åter en annan,
som gläder sig åt hvarje god tanke, hvarje ädel gerning, som lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
