Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - XI. Missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att ej se förebråelsens ord tecknade på sin väns ansigte —
«förlåt mig, Ludvig.»
«Ja, ja, gerna, gerna, Adolf», sade denne; «se upp, Adolf, se
på mig, din ungdomsvän, se rakt in i ögonen på mig.» Adolf
gjorde så. «Nå hvad ser du, Adolf?»
«Kärlek, endast kärlek och förlåtelse!» ropade ynglingen och
föll i sin väns armar.
Några år hade förgått. Hela den lilla staden K— och
isynnerhet alla de fyratio i «kafferepet» voro förtjusta af den «lilla
söta» friherrinnan Nordenhjelms behag, hennes blygsamhet, hennes
godhet och snillrikhet Borgmästarinnan helsade ofta på vid
Mil-lesholm och sjelfva mamsell Gallsten, som då och då fick
förtroendet att sy en klädning åt den unga friherrinnan och som alltid
blef bemött med den mest förekommande vänlighet, talade nästan
intet om annat/ än sin umgängelse med friherrinnan på
Milles-holm, ville gerna inbilla alla, att hon stod på förtrolig fot till den
firade egarinnan af det stora godset och utsåg, med ett ord,
Theodora till sin skyddspatronessa.
Det var verkligen samma Theodora, som fordom så strängt
bedömdes i «kafferepet», samma Theodora, som rycktes från
förderf och vanära, och på ett så förunderligt sätt fick en ny bana
för sin framtid. En kedja af händelser hade bringat det så långt
— hvem kan väl neka Guds försyn?
Sommaren prålade i sin högsta prakt, blommorna i den stora
trädgården stodo stolta och solade sig i en skön Julidags solsken,
fjärlarne fladdrade omkring bland buskarne, foglarne sjöngo och
folket hurrade af glädje.
Några få gäster voro samlade der uppe i stora galleriet Det
var’ endast baronens trognaste vänner, den gamle finske majoren
och hans syster; några andra vänner och Ludvig, klädd i sin
pre-sterliga drägt, stodo uppställda i två rader, fruntimmer på den
ena och karlar på den andra raden; Midt framför stod en dyrbar
silfverskål med vatten; der var barndop i huset
Man bar in barnet och gamla fröken tog den sofvande engeln
i sina armar och bar fram honom. Hon var väl blott en gammal
fröken, men hon var dock barnets mormor, om någonsin kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
