Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julkalaser och på dansar. Intet af allt det der erbjuder sig nu.
Om man kan, äter man sjelfva juldagarne på värdshus, men det är
ändå portionmat och smakar ej på långt när så bra, som der hem*
ma. Denna erfarenhet hade också fyra studenter, det vill säga,fyra
uppriktiga vänner, som under julen qvarblefvo i universitetsstaden
och, så godt de kunde, tröstade hvarandra.
«rJag kan», sade den ene, en vacker, reslig gestalt, med fint
tecknade anletsdrag och ett visst drag af fömämhet i uttrycket,
«jag kan föreställa mig, huru många julklappar mina systrar nu
skola lacka in till qvällen» — det var nemligen julafton — (dilla
Clemence bränner sig, som vanligt, på fingrarne, Gustafva skrifver
små verser, och småpojkame springa oaflåtligen genom dörrame,
för att få reda på de herrligheter, som komma skola.»
«Ja», svarade en annan, «det kan du ha rätt i, Gyllenstråle
(ty den förut talande var en ung baron af detta namn, men en
baron, sQm ej var någon zierbengel, utan en riktig kamrat). Men
sådana föreställningar har jag ej om hemmet; min stackars mor
sitter ensam, har kanske just nu fått mitt bref; hon sitter kanske
och grubblar på min framtid, min stackars mor! Det är synd om
jnin mor, att hon är så fattig.»
Den talande var en yngling, hvars utseende ej kunde kallas
vackert, utan snarare fult, men det var något i hans blick och i
hans väsende, som tillkännagaf en på en gång känslig och glad
själ, en menniska, som grämde sig öfver andras olycka, men
skrattade åt sina egna motgångar.
Det var Gustaf Ehrnfried, en fpttig gosse, som af kamraterna
kallades «enkans son».
En af vännerna, den putslustige brödren Wimmerkant, satt
balancerande på en stol och försökte att lägga fötterna upp på
bokhyllan.
«Ha, ha, ha!» inföll han, «hör på enkans son; det var en
ömklig beskrifning. Nå, jag skall beskrifva mitt hem: ser ni, far min
är köpman och ser derföre besk ut i dag åt alla julklappame, som
komma att gå åt; men det bryr sig mamma inte om, utan hon har
gamle bokhållar Trädqvist att skrifva utanskrift åt sig och försegla
brefven med en ljussax. Ni skulle se Trädqvist, det är ett
original; byxorne, som naturligtvis bäras inuti stöflorna, tyckas ej
trif-vas der, utan rynka sig ofvanför; det är en lång gubbe, ett gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
