- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
81

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stadens magnater, var en man som ledde borgerskapet, snubbade
upp alla , dem, som på något sätt kunde anses honom
underlägsne i förmögenhet eller makt; med ett ord, hade från att vara
en glad och treflig kamrat, blifvit ett slags maecenas af det
odrägliga, tryckande slaget, af hvilket man ser så många i våra stora
och små — småstäder.

En sådan herre är i sin egen tro den klokaste och
’förnumstigaste i hela Guds skapelse, det gifves ingenting som verkar på
honom annat än penningar; han eger bruk och fabriker, är en stor
väu af privilegier då de röra honom sjelf, men är en lika stor
ha-tare af andras privilegier och i allmänhet af allt hvad frihet heter;
han är vidare delegare i en privatbank, der han har en mängd
aktier och hvarå han inbetalt några tiondedelar, å hvilka han får sina
sexton procents vinst

Det oaktadt påstår han, att privatbanken är en allmänt nyttig
inrättning, och talar om det nit ior fäderneslandet, som aktieegarne
visa då de taga sexton procent på penningar, för hvilka de på
annat sätt ej fingo fem. Han är således en fosterlandsvän, då han
sjelf vinner derpå, är fet och däst och prydd med Yasa-orden.

Just en sådan figur var nu Wimmerkant eller, såsom han i
staden kallades, riddaren Wimmerkant eller brukspatronen och
fabrikören, ty han var allt i allo.

Biddaren Wimmerkant tog just sin siesta på middagen. Siestan
varade något länge, ty klockan var redan sju en vacker sommarafton;
men riddaren åt alltid klockan tu och lade sig sedan att sofva.

Ehrnfried blef invist i ett förmak; det var dyrt möbleradt och
golfvet beklädt med tjocka fasonerade mattor midt i sommaren, ett
bord stod framför soffan med en mängd böcker uppå. Det var
husets hela bibliotek.

Ehrnfried fick vänta länge, oaktadt han hade sagt sitt namn
och det ej kunde slå felt, att Wimmerkant skulle minnas honom.
Ändtligen öppnades dörren och brödren Wimmerkant kom in med
sömnen i ögonen, rökmössa på hufvudet och en bonjour, hvarpå det
gröna bandet lyste som en kålmask.

«Åh, ödmjuka tjenare», yttrade han då han inträdde. «Jag tror
det är bror Ehrnfried. Jaså, du är i staden, det gläder mig —
var god och sitt ner, bror. Nå (nu ringde han och en jungfru
kom in) tag in kaffe. Nå, du är professor numera.»

C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. II. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free