Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professorn, öfverraskad af detta tilltal, blef alldeles förtjust och
tog sin vän i famnen. «Tack för länge sedan», ropade han, «och
tack derför, att du ännu är densamma som förr.»
aYälkommen, välkommen, brorl» sade baronen och gjorde sig
lös ur vännens armar. «Se bär äro mina gossar, den ene tolf, den
andre femton år, ett par stora vildbasare begge två, ungefär som i
vår ungdom — kom med, ’Ehrnfried. Det är skada», sade han,
«att jag ej har någon hustru, du skulle känt min älskade Aurore,
hon är död — nå väl, bror, det der vill jag ej tala om med dig,
du kunde bli sorgsen liksom jag — nå väl, du får roa dig så
godt du kan hos en stackars enkling.»
De begge gamla vännerna sympatiserade som fordom.
Baronen hade bibehållit hela sin ungdomsfriskhet, skrattade ännu
hjertligt åt sina gamla minnen och roade sig åt sin vän Ehrnfried, som
hade råkat så illa ut hos de tvenne andra ungdomsvännerna.
«Ser du», sade han slutligen, «man förändrar sig lätt, men vi
hafva ej gjort det; visst har jag mina fördomar liksom du dina;
men vi påminna oss likväl med glädje den tid vi varit unga. Yi
buro oss väl någon gång litet dumt åt; men vi menade intet illa
dermed; vi gjorde väl någon gång litet besvär, men alldeles icke
för att göra oss märkvärdiga.»
Ehmfried blef flera dagar qvar hos sin vän, det var lust och
glädje; ändtligen reste han och baronen bad honom vid tillfälle
helsa på honom i Stockholm. «Här är jag solo, men der kan jag
bjuda dig sällskap af bildade, älskvärda menniskor, der finnas många
sådane», sade han.
Ett år derefter kom Ehmfried till Stockholm och besökte sin
vän. Han hade en talrik societet hos sig; baronen var ej här klädd
uti den lediga sjömansklädseln, och hans sätt att vara var ej heller
så ledigt som förut, hans ord icke så hjertliga. Han presenterade
Ehrnfried för sina gäster och samtalade med honom och dem så, att
han alltid framställde snillet Ehrnfried, och vetenskapsmannen
Ehmfried, men högst obetydligt den gamle akademikamraten Ehmfried.
Denne fann klart, att om han ej varit vetenskapsman, om han
ej utmärkt sig genom sina skrifter, hade han ej blifvit så emottagen,
som nu var händelsen; ljan blef missnöjd med sin gamle vän, som
blott i ensamheten var hans vän, men i sällskap blef hans
beundrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
