Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julie hade sett detta öppna, milda ansigte, dessa lugna ock
talande ögon, hon kade kört denna välbiLdade mun tala, tala
kärlek till ock med; men kvar? men när? — I dina drömmar, goda
flicka.
1 den illuminerade våningen gick allt muntert till; baronen,
fatigerad af den brådskande urstigmngen, något klämd till ock
med af folket på gatan ock kanske äfven en smula förskräckt öfver
kvad man kunde kalla «månens nedstigande genom djurkretsen»
eller, utan grannlåt, en gammal barons vandring bland folket, blef
andtruten ock kunde, då kan ändtligen träffade sin värdinna för
aftonen, knappt nog berätta sin olycka, som naturligtvis stod i
första rummet.
«Min nådiga kan imaginera sig: hästarne sediga som lam,
kusken skicklig, en riktig kappkörare — kan göra vändning med
en landåvagn precist på ett ruter äss, om han vill; — kå kå, jag
ock Julie sitta just ock samtala om allt det nöje vi väntade oss
i hufvudstadens mest briljanta cirkel; förlåt, ers nåd, jag ax så
fatigerad, måBte gå ett långt stycke — tränga mig fram — ja
utan öfverdrift sagdt, armbåga mig fram bland pöbeln der nere
— nå väl, ers nåd, hästarne skyggade och en gosse kom under
vagnen.»
«Min Gud!» ropade grefvinnan, «blef kan öfverkörd?»
«Ne-nej, bevars, ers nåd, hästarne sediga — inkördes vid
Fly-inge under Ekrengtanat, kusken likaså — stadnade genast, gossen
fick blott en skråma ock en karl ur kopen satte sig i min vagn
— i min vagn, ers nåd — ock for bort till lazarettet; det var
min hjertftupna niéce , här, som bjöd den der gaturiddaren in i
vagnen — han steg på helt enkelt ock jag måste ur. — Ers nåd
kan imaginera sig; pu... hå kå . . . .»
Julie var ännu blek af förskräckelsen; men likväl tänkte kon
mindre på sin onkels ock sin egen olycka ock till ock med
mindre på den stackars gossen, än på kans räddare. Hvem kån kan
val vara? tänkte hon vid sig sjelf; men snart gjorde kon sig
förebråelse öfver sin nyfikenhet och tvingade sig att tänka på gossen.
Set finnes stunder då känslornas urverk går oriktigt och då
förnuftet beständigt måste föra visaren till rätta; det är visst ej bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
