- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
107

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta, som blef innu mer skärande, då en landshöfding steg fram
och gycklada med folkets nöd och ljög ihop en hel «ram«a» midt
för näsan på historien, hvilken med sin griffel redan inristat de
blodiga dragen på sin tafla. Man kan skratta1 sig tiU döds it
sådant Nog af, vi tömde skålen: «med underdåniga känslor af
tacksamhet och glädje», stod det sedan i den officiella berättelsen;
å propos, jag vet icke något 90m i sann humor kan öfverträfia en
sådan berättelse, «den ler med tårar 1 ögonen», — det är ju
humoristens göra!

Fanfaren för den kungliga skålen var knappt slutad, förr än

dörren slogs upp och en officer trädde in i salen. Det var en

yngling af några och tjugo års ålder, med ett stolt men dystert

uttryck i sitt bleka, men bildsköna ansigte.

»Förlåt mig», sade främlingen och framträdde till värden, «att
jag stör herr grefven; mitt namn är Werner, löjtnant vid
West-m&nlands Wargering. Jag har ordres att vid min ankomst till
staden anmäla mig hos landshöfdingen och har derföre ej velat dröja,
helst truppen ej kan blifva inqvarterad förr än anmälan är gjord.»

«Riktigt, herr löjtnant», svarade landshöfdingen; «men visa
mig, innan vi öfvergå till afgörandet af affären, den äran och

drick ett glas med oss. Mitt herrskap, denna skål är för den
tappra annéen, för framgång och seger åt våra vapen!»

Skålen dracks af allt hjerta, måltiden var slut, man uppbröt
från bordet och landshöfdingen och den främmande försvunno i
ett sidorum.

«Ett öppet och godt ansigte», sade fröken Amelie och fästade
sina själfulla ögon på mig; «ett öppet och godt ansigte på den
unge löjtnanten, men det bar en stämpel af smärta, som var för
tydlig att kunna missförstås.»

«Kanske», inföll jag, «han måst slita sig från en älskad flicka
för att störta ut i det blodiga kriget?»

«Det tror jag knappt», sade fröken; «man strider gerna för
fäderneslandet och ännu hellre för en fästmö. Hvad heter det på
latin, herr prost? Jag påminner att jag hört något ordspråk i den
vagen — pro aris.»

«Pro aris et focis», upplyste prosten.

*Hvad betyder det egentligen?» frågade fröken, .»kanske för
konung ock fosterland.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free