Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måla upp henne — men se innantill, der ser man hur det ser ut,
och aldrig, förbanna mig, jag gått hit ombord, om jag inte hade så
duktig aflömng som jag har.»
Werner kunde finna af hvad kapten Rumlare anförde, att den
»Svenska Äran från Döderhult» hade några små fel, som icke just
gjorde passagen öfver Ålands haf i Oktober månad, midt i
eqiri-noctialstormame, särdeles hvarken intressant eller just säker.
Vädret var redan vid utfarten ur bugten ganska stormigt, vågorna
Inrusade kring den gamla matronan, som, stampande och rullande
i de mest behagliga svängningar, lät sin tunga kropp plöja hafvei
Det gick väl någorlunda första dagen, men om natten sprang
vinden, jag vet ej huru många streck i norr, och kapten Rumlare blef
liksom något illa till mods.
«Fan ta mig», sade han då han om morgonen kom upp på
däck, «jag begriper huru långt vi drifvit i natt, och så glömde
jag att logga se’n — åh ja, gör ingenting, måste väl se land
innan vi stöta på — har seglat förr en gång,»
Det var på morgonen. Kapten Werner stod liksom fastkäftad
i framstammen och såg utåt det stormande hafvet, hvars rörliga
yta fradgade framför skeppet, som länsade undan för vinden.
»Kapten Rumlare!» ropade han hastigt, uppmärksamt fastande
blicken på en rad vågor, hvilka stodo stilla på samma ställe med
sin fradgiga rygg. »Se hit, kapten, den der vågen ser underlig
ut; hvad är det?»
«Nå så dj—ln besitta, bränningar förut — dicht i lä, ror i
lä, din hund, ror i lä, så f—n tar dig.»
Detta skedde; men »Svenska Äran» hade hvad man kallar
karakter och rättade sig icke efter Ögonblickets »hugskott», utan rusade
med ohejdad fart mot bränningame.
»Det är slut, kapten», sade Rumlare med ett slags skratt;
»det är slut med »Svenska Äran» och med oss.»
1 detsamma stötte skeppet på med ett grufligt brak, en
jättevåg sköljde öfver däcket; de dyrbara troféerna, som varit illa fasir
surrade, sletos lösa och rullade med hastig fart mot för en. Werner
omkullkastades och de ryska kanonerna krossade ännu, som
segertecken, en af Sverges söner. Vågor gingo och vågor kommo,
ett korus af dödsklagan, rosslingar och skrik genomskar stormens
gny; snart var det tyst under däck, och Sverge hade hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
