Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ynglingar mindre, hundra tiggare mindre; — så förekommes
pau-perismeiL
Tre dagar derefter vaknade Werner ur en vild/feberyra; han låg
i en liten fiskarkoja på Åland, med ett ben mindre; det var krossadt.
«Hvarföre fick jag ej sofva», sade han vid sig sjelf; «det var
så nära; hade allt gått väl, så hade det nu varit gjordt, det svåra
steget»; men han hade blifvit räddad, han ensam räddad af
hundrade man.
Äfven kapten Rumlare hade räddat sig på ett tomt
bränvins-fastage. «Det var en Guds försyn», sade han, «att jag hunnit
supa ur det»
Efter en långvarig sjukdom blef Werner åter frisk, men en
krympling. På våren 1809, sedan den lyckliga
regementsförändringen blifvit fullbordad och Sveriges framtid betryggad genom
en splitter ny konstitution, sedan några nya rikets herrar hade
tillkommit, och den urgamla vänskapen mellan Sverge och Ryssland
åter var befästad, återvände han till Sverige från sin «utrikes» resa
på Åland.
Allt var förändradt vid hans återkomst; men det som ännu
qvarstod, var fattigdomen. Werner var fattig; men nöden hade
aldrig förut tryckt honom; krymplingen dukade dock under för en
omständighet, som för ynglingen var ett lappri; han sökte derföre
pension. Fosterlandet är tacksamt emot sina tappra söner, hade
man sagt i så många tal, så många skrifter. Werner hoppades på
denna tacksamhet
Sedan han länge väntat svar på sin ansökan, och när
tålamodet var nästan uttömdt till bottnen, fick han en vacker dag en
resolution af ungefär följande innehåll; «Att som löjtnanten, kapten
Werner sin blessyr erhållit icke i öppen strid mot fienden, utan
genom annor oförutsedd olyckshändelse, så och då bemälde Werner,
icke såsom i aktiv tjenstgöring stadd, sin skada erhållit, förefanns
intet skäl att honom, Werner, någon pension bevilja; men då han
under kriget gjort sig känd för mannamod, eger han att inbetala
retroaktif afgift för de år, som han ännu bort tjenstgöra, då han
vid de år, som enligt författningar och reglementen berättigar till
pension, får uppbära full löjtnantspension.»
Invaliden blef således utan understöd; men försynen hade
andra utvägar till hans räddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
