- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
117

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

da få se samma sak, Tal icke den heliga jungfrun, utan en liten

rödblommig flicka med en strålkrans kring hufvudet»

Claras tårar städnade då hon såg på honom med en
frågande blick.

«Jo, ser du», undervisade gossen, «magistem har förklarat allt
for mig, det står i en bok som kallas fysik. När solen i
qväll-ningen sjunker ner der borta vid skogen och belyser ett föremål
här på detta ställe, så afspeglar sig dimmolnet, liksom i en
spegel, ty, ser du, alla de små droppame, af hvilka molnet består, är

ett slags spegel, och så bli de en strålkrans, af samma orsak som
regnbågen. Se hit, Clara, ser du något P»

Hon såg också verkligen icke ett, utan tvenne hufvuden sväfva
i dimman som dunkla dunstbildei^ men omkring dem var en
gemensam strålkrans.

«8nälla Gustaf», sade flickan och klappade honom på kinden,
«hit skola vi gå hvarje qvällning, så länge vi lefva; vill du det?»

1 detsamma sjönk solen ned bakom skogen, dunstbilden
försvann och barnen skyndade hem.

Så lekte barnen mången sommarqväll och sutto tillsammans
på den lilla klippafsatsen vid fallet och speglade sig i dimman.
Men åren gingo. Gustaf lemnade sin tillflyktsort och gick in som
fändrik vid Westmanlands regemente; han bodde således icke mera
på StrÖmsnäs, men helsade deremot på ganska ofta, och då han
kom, flög Clara mot honom med samma barnsliga, systerliga
förtroende som förr.

Claras föräldrar förmanade henne ofta; men just dessa
förmaningar, att ej mera bemöta Gustaf som «bror», kommo henne
för första gången att tänka på att han icke var hennes bror. Den
upplysningen, att hvarken hon eller Gustaf mera voro barn,
utsträckte hennes synkrets utom bamaåldrens Eldorado. Clara
upphörde således att anse Gustaf för sin bror, deruti var hon lydig;
men hon upphörde icke att anse honom för sin Gustaf, deruti var
hon olydig. Förbudet att vara vänlig mot sin. lekbror, gjorde
honom destomer älskvärd i flickans Ögon, och då hon berättade
för Gustaf de föreställningar hon fått, vaknade äfven hos honpm
en annan känsla än syskonkärlekens. På detta sätt blefvo Gustaf
och Clara, utan att ana det, inom kort icke bror och syster, icke
lekkamrater från barndomen, utan tvenne älskande, som i början

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free