Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa utrikes på några år. «Det skall kosta på», sade han vid sig
sjelf; «men då jag kommer hem, är hon äldre; hon är blott sexton
år nu. Hon är kanske gift, borta således; jag kan undvika träffa
henne. Jagxfår dock drömma om henne, får älska henne som ett
ideal; nå val, blott jag kunde få resa!»
Resan blef efter ett års väntan, efter ett års kamp mellan
pligt och kärlek, ändtligen besluten, och baronen bestämde, att
unga Adolf med sin guvernör, magistern, skulle göra en tur genom
Tyskland och Frankrike till Italien, en tur på t tre år.
Nära ingången till parken, på andra sidan om den vidlyftiga
trädgården, låg ett lusthus, der mäster Petrus uttömt all sin
uppfinningsförmåga för att göra det trefligt och vackert. Det låg vid
kanten af en sorlande bäck, som letade sig fram genom gräset,
och var åttkantigt, prydt med en rundt omkring löpande peristil.
Bortgömdt af höga syrén- och caprifolii-häckar och beskuggadt af
en stor lönn, låg, det lilla lusthuset så lugnt och fredligt derinne.
N Det inre rummet var draperadt med rödt och hvitt, och rika
förgyllningar slingrade sig i tusende rosetter och guirlander omkring
mellan de svällande vecken af de tyger, som betäckte väggarne.
Det var en afton i Maj. Mäster Petrus stod som bäst och
betraktade solen, som bergades i tjocka lagermoln och bådade
regn, då hans son försänkt i djupa tankar vandrade de krokiga
gångarne i parken och kom till ’det lilla lusthuset. Det såg så
fredligt, så inbjudande Ut, och han inträdde för att en stund få
sitta i sina funderingar derinne; men han studsade tillbaka, ty
fröken Johanna, sysselsatt att läsa i en bok, satt till hälften skymd
af den vida gardinen vid ett fönster. Den blomstrande kinden
hade hon stödt mot den fina handen, och då hon såg upp vid
den unga mannens inträde, darrade lemningen af en tår i de eljest
så glada Ögonen.
«Förlåt mig, fröken», sade Johannes och drog sig något
tillbaka; <cförlåt mig om jag störde er; det var händelsen som förde
mig hit och . . .»
«Nog af, herr magister», afbröt honom flickan, «det är ej allt
händelse, fastän det synes så för våra menskliga ögon. Ni är
välkommen, ni störde mig icke; men jag sitter här och tänker på
er, på min brors resa; den blir lång?»
«Mycket lång», sade Johannes och såg ned framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
