Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den blir mycket lång», återtog Johanna med en viss
darr-ning i rösten; «kanske vi ej mera återse hvarandra.»
»Säg ej så, min fröken», yttrade ynglingen, »säg ej så!»
Flickan skakade på hufvudet och yttrade sedan långsamt: «det
har förefallit mig liksom det vore sista gången, den aldra sista.»
Hon tystnade plötsligen, och en länge återhållen ström af tårar
lät sina kristalldroppar springa ned från kinden.
»Kanske den aldra sista, fröken Johanna!» ropade ynglingen.
»Gråt ej, goda Johanna», fortfor han ifrigt; «ni är ju min
barndomsvän, låt oss hoppas; allt kan ändras, allt kan gå väl, fastän
äfven jag anar motsatsen. Låtom oss åtminstone skiljas som ett
par glada barn, nied hopp och förtröstan.»
Flickan hade hemtat sig och kastade en innerlig, en salig
blick på Johannes, som lik en bedjande engel stod framför henne.
»Ja, det är rätt», tilläde hon långsamt. »Johanna», så skall
ni, så skall du säga, Johannes. Jag är ännu din leksyster, ännu
samma barn som förr och håller af dig, Johannes, liksom jag gjorde
då; men låtom oss hoppas och skiljas åt som ett par goda barn
med förtröstan och utan förebråelse. Gå nu, Johannes, nu vet
du allt.»
Ynglingen fattade hennes hand och tryckte den eldigt till sina
läppar. Med hopp och utan förebråelse hviskade han sakta:
»farväl, Johanna, farväl, farväl!» Han skyndade ur lusthuset och upp
till sin far; men han blef der en åhörare utan all uppmärksamhet.
Gubben berättade väl tjugu gånger, huruledes hygrometern i
förstugan krökt sig en hel tum till höger, eller åt regnsidan, och att
barometern fallit en half tum. Johannes var ej uppmärksam derpå.
«Det der ovädret som nalkas gör mig verkligen ondt», yttrade
slutligen gubben, «ty i morgon skolen I resa och I fån ett gement
resväder. Både du och unga baron kunna förkyla er; men ta du
fläderblommor med dig, och om du mår illa, så drick stärkt
flä-derté», förmanade gubben; »man bör ej slurfva med helsan.»
Johannes smålog åt sin beskedlige fars många små bekymmer; han
kände inom sig en eld som hindrade alla förkylningar; han var så
lycklig, så hoppfull och glad, och dock såg han blott dunkel,
endast skymning i framtiden. Men för det närvarande var
Johannas kärlek honom nog; han kunde, han ville ej tänka på något
annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
