Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra morgonen regnade det, enligt mästarens spådom, men
stora suffletten stod framfor dörren och betjenter och pigor sprango
om hvarandra med koffertar och askar. Johanna var tyst och
äfvenså Johannes. Annu en gång spelade de till afsked en å
qua-tre mains, och nn slog restimman. Gamle baron sjelf, precis som
ett urverk, anmärkte att klockan var tio och att det var beställdt
till klockan elfva på Stråhälla gästgifvargård. Det var nog, det
blef afsked, sirligt, ordentligt och kallt; och vagnen for.
Éj långt från Siena i Kyrkostaten slingrar sig en liten å,
mellan höga skogbeväxta stränder, genom dalen. Öfver ån leder
en gammal bro, en lemning af romersk byggnadskonst, numera
förfallen och usel, men god nog åt nutidens Romare, den usla
qvarlefvan af ett folk, som beherrskat verlden. Den lilla ån var
öfver-byggd af flera hvalf och nästan tilldämmad af stora qvaderstenar,
som tid efter annan nedfallit ur bron. Stympade bitar af en
inskription sågos der och hvar titta upp genom den gröna mossa,
som betäckte stenarna. Det var någon romersk konsuls eller
kejsares odödlighet, som öfverväxtes af den ännu odödligare
vattenmossan. En mörk skog af lärkträd och korkek slöt sig nära intill
vattenkanten och gjorde den temligen smala rännilen till utseendet
ännu smalare.
Det var i qvällningen. Från klippan deruppe, som lyser så
rödaktig i aftonsolen, kunde man se ända utåt Campagnan, och den
ljusröda dimman, som låg bortom horisonten, inneslöt verld sstaden
i sitt dunkla flor. Det var tyst; blott då och då hörde man det
aflägse ljudet af någon herdes horn, som anblåstes i långa sorgliga
toner. Det prasslade i buskarne vid ån, och ett par personer med
smala reffelbössor under armen trängde sig fram mellan snåren och
kröpo in under den förfallna bron. En annan person, trasig och
usel, kom äfven fram ur skogen och satte sig ner ett stycke
derifrån. Det var en gubbe, åtföljd af en flicka, som stadnade midt
framför den gamle och fixerade honom länge. «Nå, hvarför ser du.
i dag så mycket på mig, Maria?» yttrade gubben med sträng röst;
«gå du in i skogen, till dess vi hvissla på dig. När paketten
kommer, och om vi lyckas, det den heliga jungfrun måtte hjelpa!
så få vi nog att göra; då behöfs du bättre, gå nu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
