Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kattor klängde sig uppfor bron ocb nalkades vagnen med
uppspänd hane.
I vagnen sutto tvenne personer, en gosse och en äldre yngling
af ett ädelt utseende. Den äldre fattade genast en bössa och
af-sköt ett skott mot den ene röfvarens hufvud; han föll, men i
samma ögonblick fick den resande sjelf ett skott, så att han
vacklade. Han egde dock styrka nog att afskjuta det andra skottet ur
sin dubbelbössa, men kulan surrade förbi röfvaren inåt
strandskogen. Den trasige utposten hade just närmat sig och gripit hästaAe
i betslet, och den andre qvarblifne röfvaren, numera säker sedan
begge piporna voro utskjutna, nalkades vagnsdörren. I detta
ögonblick hördes från skogen ett doft qvidande läte. Den trasige
gubben lyssnade; men snart släppte han sitt tag och med utrop:
Jesus Maria! störtade han från bron och inåt Skogen. Körsvennen,
van vid sådane scener som denna, hade under hela uppträdet
bibehållit sin rådighet. Han gaf de ystra fålarne en klatsch, och
rasande störtade de fram förbi den qvarvarande banditen och ilade
blixtsnabbt öfver bron och genom skogen. Röfvaren afsköt sitt
gevär i förtreten; kulan snubbade ett hål på en kapprock, men
gjorde för öfrigt ingen skada.
«Pietro är en usling», mumlade röfvaren, «han sprang som en
råbock. Hur är det med dig, Mattheo? Denna spekulation slog
fel.» Mattheo låg blödande af ett djupt sår i bröstet och blott
rosslade. «Jaså», sade den andre, «det är slut med dig, kamrat’;
jag skall gifva sex pistoletter och tio hvita vaxljus till Sanct
Borro ra eus för din själaro. S:t Borromeus är en hederlig patron och
han hjelper dig nog ur skärselden.»
Den döende röfvarens anlete klarnade af ett hoppfullt,
barnsligt leende; han drömde sig säker om en mild dom och en evig
salighet Barnet i sin första oskuld och okunnighet lefver ännu i
den döende mördarens hjerta; det blickar fram Öfverallt och räcker
till Gud, liksom ett barn till sin far, en leksak, tio hvita vaxljus;
det var en tribut af hans barnasinne; huru blef han dömd?–––––––––
«Jag måste väl uppsöka den uslingen, som sprang sin väg,
just när han som bäst behöfdes», fortfor röfvaren i sin monolog
och gick in i småskogen. Der mötte honom en annan scen.
Pie-tros dotter, den vackra Maria, hade blifvit sårad af den förflugna
kulan; hon låg blödande och qvidande utsträckt på den mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
