Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bekant är, finnes nästan ingen målare, fiolspelare,
kompositör eller bildhuggare, som icke är en högst besynnerlig, kuriös
och dertill ädel varelse. Förgäfves se vi dem här i köttet vara
såsom andra menniskor, äta rökt lax och Bpenat, gå på tvä ben
och dricka svagdricka i fall de äro törstige; de skola promt hafva
något högst originelt; besynnerliga öden, besynnerligt utseende,
besynnerlig frack och ännu besynnerligare permissioner; äro de
nyktre af sig, måste en brinnande kärlek koka i deras hjerta, eller
också hafva de begått stora ogerningar; äro de tvertom, så f& de
naturligtvis sina skönaste inspirationer i samma mån som de ragla;
och ligga de i rännstenen, är dfetta ett ojäfaktigt bevis af en. hög
originalitet Jag kände väl icke af hr Pinaquintos föregående
lefnad mera än hvar och en annan Italienares, d. v. s. alldeles intet»
men hvad gjorde det till saken? Han spelade på fiol, hade en
viss fermeté i fingrame och strök sin stråke med smak; hade till
på köpet en veritabel cremonesare, öfverdragen af klassiskt damm;
det var nog, karlen måste vara ädel, stor, utmärkt» oeh just klippt
och skuren att blifva ämne för en feuilletonsartikel eller kanske
till och med en novellunge. Jag författade derföre en artikel med
följande titel:
Ett äfventyr i Venedig*
En skön höstafton, en af dessa herrliga qvällar, då månen
hänger såsom en fridssköld i den azurblå etern, stod en yngling
försänkt i djupa tankar på den lilla bron, som i en enda båge
springer öfver &t Marcokanalen, der den utlöper i den stora, på
hvilken i lugna qvällen blott några få gondoler korsade
hvarandra. Än försvunno de i husradernas skugga, än stucko andra
fram och ilade, förda af jemna årtag, öfver den försilfrade sjön,
aom, lugn lik en spegel, låg infattad i sin mannorr am. Ynglingen
stod länge qvar på sin plats, såg oafvändt åt kanalen och tycktes
icke märka de långa rader af promenerande, hvilka under glada
samtal passerade bakom honom från promenaden. Det är en
ut-ländning, som beundrar vår stad, sade litet hvar och hade nog
fosterlandskänsla att ej störa hans beundran för det sköna Venedig,
hafvets åldrande drottning. Småningom tystnade den rörliga
staden; det blef stillhet bland marmorpalatsen, och slutligen hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
