Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ni är den rätta, eller hur?» sade gossen.
«Kanske», svarade den tillfrågade småleende.
«Den ni räddat», fortfor gossen, »sänder er denna låda; den
är er», sade han.
«Är han qvar i staden?» frågade ynglingen.
«Nej», svarade gossen, «han har flytt, men gifvit en vän i
uppdrag att lemna er detta; tag denna lilla låda!»
Gossen försvann. Lådan var lätt och tycktes således icke
innehålla några dukatrullar; men ynglingen bar den hem, ganska
nyfiken att få se hvad den innehöll.
Då han öppnade den, fick han se en gammal fiol, som till
utseendet icke hade något värde — men det oaktadt fann
ynglingen, med en sann kännares blick, att det var en äkta cremonesare.
Hvem är denne man? frågade han sig eftersinnande och påminde
sig först nu den okändes underliga frågor. — Det blef snart
upptäckt; då han upplyfte instrumentet, fann han en liten biljett; han
öppnade den och läste — — — — «Nicolo Paganini till sin
räddare.»
Denna händelse försvann aldrig ur den ädle ynglingens själ.
Underliga, herrliga toner bodde i det gamla instrumentet, och snart
hörde man under ynglingens hand dessa toner framtrollas ur
strängarna. — Åren gingo, ynglingen blef man, och denne är — — —
Pinaquinto.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
