- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
167

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

zn.

Mina klienter.

Det är riktigt löjligt att läsa en bok från 1700-talet. Nästan på
hvarje sida får man se, att detta århundrade var upplysningens;
det är löjligt, säger jag; ty huru råa och dumma voro ej
menni-skoma den tiden mot nu. Nej, tack! Nittonde århundradet är
den veritabla upplysningens tid; vetenskaperna gå med «jättesteg»
framåt; skaldekonsten har en föryngrad och skönare gestalt, och
skalder växa nu så allmänt som potatis. Begge voro lika rara i
det förra århundradet; den tiden skref salig Lafontaine sina
romaner, som blott passa för nervsjuka mamseller nu för tiden, och
knappt för dem; nu åter hafva vi den gudomlige Victor Hugo
med sina norrska menniskoätare och herr Soulié med scener från
slagtarhuset och fängelset; det är annat tyg det. Vår tid käns
ej vid dessa tårar och dessa känslor, som förr ansågos för bra —
nej bevars, det skall vara blod, det skall vara kroppsligt lidande;
romanens hjelte skall halshuggas eller mördas eller få fyratio par
spö; då kan publiken fatta saken. Detta är att skrifva naturligt,
lifligt och hänförande. Att blott framställa en hederlig menniska
är högst platt; dygden nu för tiden är så aQmän, att man är
alldeles upptråkad af hederligt folk, och det är en verklig delis att
i en bok få reda på någon riktigt tukthusmessig krabat, som kan
blifva föremål för vår tids sympatier.

Bland andra vår tids stora företräden hör att göra genvägar.
Fordomdags måste man tråka sig fram på kronans landsväg i sand
och sörja; nu far man som en ljungeld på jernvägar; fordomdags
måste man skaffa sig körhandskar och piska; nu far man verlden
omkring i glacéhandskar och med cigarr i munnen; med ett ord:
allt går som man säger »lättvindigt» för sig, utan bråk och besvär.
Äfven på lyckanä stigar är förhållandet lika. Betraktar man
forntiden, så måste litet hvar genom arbete och. duglighet söka komir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free