Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram på lyckans och ärans väg; man förundrar sig öfver att sjelfva
den tidens förnäme ofta nog arbetat rätt försvarligt innan och
sedan de blifvit det. Nu är allt annorlunda. Man har nu så kallade
lokomotiver eller framdragare, vid hvilka man faster sitt fordon,
och rutsch bär det åstad. Få jernvägame är det den så kallade
ångvagnen med sin rykande skorsten, som går före och drar de
Öfriga; på lyckans bana är det åter en excellens, någon
regementschef, eller helt enkelt en ryttmästare, som är sjelfva lokomotivet,
och annat folk utgör «trängen». På detta sätt fortsläpas man till
ära och lycka, utan att behöfva annat, än att l:o hänga sig fast
vid någon framdragare och 2:o följa med. Detta är den så kallade
rekommendationspaketen, som dagligen far åstad äfven med tomma
vagnar.
Men för att komma till ämnet. Inom litteraturen gäller
samma lag och der äro så kallade celebritetslokomotiver för de så
kallade döfvande» anlagen, som hänga sig fast vid en sådan och
rulla liksom de, nemligen med lånad kraft. Jag har, alltsedan jag
kommit in i det der verket, blifvit en litterär notabilitet och har
nu en hel «träng af gryende talanger» i mina spår; det är jag,
Jeremias Pfefferkora, som är sjelfva lokomotivet, som drar med
mig alla de der pysslingarne, en kommande tids heroer.
Författarskapet är en sorts sjukdom (smittosam måtte han
vara), hvars första kännetecken är en häftig och ihållande
skrif-klåda. Den unge mannen, som angripes af detta onda, skrifver
och måste skrifva sent och bittida, och sjukdomen lindras .endast
då han uttömt ett helt bläckhorn. Hans högsta önskan är nu «att
bli tryckt», och hun börjar då att expektorera sig i små, små
häften vid jul och nyår, ett tempel för sånggudinnorna, der
ynglin-garne hänga sina ex voto-taflor till allmänt åskådande och såsom
bildliga föreställningar af deras litterära barnsjukdomar.
Ett sådant sällskap har jag i släptåg och det kostar inga
mödor att dra det fram på den jemna vägen. Det ar nemligen
ganska lätt utaf sig och väger obetydligt för närvarande; men det tar
sig väl.
Mina klienter äro alla unge män och hafva ej bestämt sin
genre; de probera på alla genrer och lyckas väl slutligen i någon.
Den mest lofvande talangen är brödren Knottander: en liten,
kort och undersätsig man med krusiga polisonger, svart ståndhals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
