- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
171

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Siliaink, tink, siliaink
I helga månskeosatandcn.

Ha hal
Ka ka!

Ha hal
Ka ka!

Af inga reglor banden
Ar fogelns säng i landen
Pilivink, pili vink, pink pinkelipink.

Det är knappt tänkbart att på ett mera målande sätt teckna
den fria friska naturen, sådan som den visar sig för den
oför-derfvade, svärmiska ynglingen. Hans skaldestycke passar sig bäst
till sång.

Utom bröderna Knotlander och Kiickling, har jag en stor
mängd andra i släptåg; men desse vilja vara anonyma, och jag
kan derföre icke säga deras namn. Anonymiteten är någonting
ganska bra, kan aldrig skada; men är alltid nyttig. Det är
verkligen något löjligt att se unga författare strax utsätta sina namn.
Det är ett bevis, att de vilja stå och falla med sitt opus, och att
de icke allenast anse det för sitt lifs blomning, utan att det äfven

är det. Tviflar en författare på sin förmåga, är det naturligt, att

han ej som person vill*blifva recenserad; han kan vara en rätt
förståndig embetsman, en tapper officer, ja, till och med en
ganska intressant ung man, utan att duga till skald eller prosaist;
man måste göra skilnad mellan författaren och menniskan, och
detta sker éj om de slås tillsammans. Men se jag, jag har
stadgat mitt rykte, och derföre utsätter jag alltid mitt namn eller
åtminstone Pfffkom, som är min signatur; «en älskelig signatur»,
som en tidning härom dagen behagade uttrycka sig.

Det jag mest fruktar för, är att man skulle anse mig för en
författarinna och tala om, att man märker en skön
fruntimmershand i mina vers, att man ser de der fina anmärkningarne öfver

lifvet, hvilka endast qvinnor kunna göra m. m. Mitt manliga
högmod skulle stötas deraf — jag är dock en hel karl att skrifva och
låter fruntimren sköta sig.

Vår lilla kalender, i hvilken förlidet års sammanskott finnes
samladt, är på omslaget prydd med stämpeln af Carlshamns röda
tupp och har till titel: Ungtuppen, poetisk kalender för 1842.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free