- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
176

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

instrumenter och stämma dem, hvarefter de börja alla pä en gång
och ej fastna oftare, än någon svår passage förekommer; då gör
»stämman», det vill säga den kamrer som kommit i klämman,
liksom ångbåten gör vid Stäket, han stoppar maschin och minskar
farten, de tre öfriga komma af sig, der blir en stunds deliberation
och ändtligen sätts åter maschin i gång och de fyra fiolerna träta
och skrika öfyet hVarandra. Man må ej tro att de fyra
notarius-sarae äro ovänner, fastän deras instrumenter träta; det ligger i
sakens natur att det så skall vara, det är just knuten: att få tre
småfioler i lufven på en basfiol är just det, som utgör det sköna
i en sådan der qvartett.

På stolar och bänkar omkring sitter den andra klassen, eller
så kallade hörare, det vill säga sådana, som hafva »öra». Att
häfva »öra» betyder icke, att desse äro utmärkt långa, oaktadt
detta ofta är fallet, utan att man påstår sig njuta af när några
beskedliga karlar gnissla på lika många fioler, man är, med ett
ord, karl till att blifva förtjust, förtrollad och upplyftad, när man
hör de små fiolerna jemra sig som barnungar, under det basfiolen
brummar som en gammal skolmästare. En sådan hörare eller
kon-nässör är vanligen någon gammal köpman eller ännan person, .som
slagit sig på rolighet, och som varit och är antingen för lat eller
för fet eller båda delarne, att lära sig ett instrument, och derföre
funnit på den utvägen att höra — något som dessutom han ej
gerna kan låta bli.

Det är imedlertid af dessa »vetenskapsidkare», som en
tonkonstnärs lycka beror, och ett leende från deras mun, en applåd
från deras tjocka händer, utgör hans belöning. De fyra
notarius-same svettas i många timmar och malträtera sina stackars fioler,
endast för att göra dem ett nöje, och herrar kännare sitta der och
låta sönderfila sina örhinnor, blott för att bevisa, att de äro
konstvänner, det vill säga, troende, som låta sig behaga att genomgå
tortyren och lida en musikalisk martyrdöd för sin tro.

Slutligen komma skrifvarena, det är nemligen sådana som
skrifva musik, hemta sina inspirationer ur bläckhornet och sätta
upp sina tankar med trettiotvåendelar och taktpauser; med ett ord,
en som »sätter» hvad andra skall »göra» och resten »höra». Dessa
herrar kunna generalbasen och kontrapunkten och hafva ett
synnerligt nöje i att vår kamrer skall få svårt med fingrarne; de äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free