Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora skälmar och lägga sina gudomliga inspirationer så nära stallen
de kunna, så att kamrerarnes lillfinger måste vara i beständigt
lirkande rörelse for att uttrycka hvad den store mannen känt i sina
känslors öfversvallning. Han har imedlertid intet ondt deraf, ty
det kostar honom knappt någon möda att sätta tre streck på
skaftet och ett på notens hufvud, men den stackars kamrern, som
skall »göra musiken», får veta hvad det vill säga. En sådan
författare blir med tiden odödlig i samma mån, som han kluttrat tätt
med noter och krånglat in fingrarne på exekutörerna; dessa herrar,
nemligen, älska alltid den tonsättaren mest, som mest pröfvar
styrkan, fermetén och längden af deras fingrar.
Jag har för min del ofta funderat på att skrifva ett thema
med variationer, på prosa nemligen. Vår tid är, oss emellan sagdt,
så prosaisk, att det ej lönar mödan att skrifva vers åt honom; det
måste bli rim, och vår tid har hvarken rim eller reson. Det finnes
knappt någon enda beskedlig mamsell, som håller ut med att
genomläsa ett skaldestycke från början till slut. Sätt Oxenstjernas
«Skördar» (ett mästerstycke) i händerna på vår tids ungdom: man
skall ej orka med en sida, man skall somna och påstå, att man
hellre läser Lows handbok, om man nödvändigt skall läsa
åker-bruksböcker; man skall ej begripa poesien, eller > att det allvarliga,
det lugna är poesi. Tacka vill jag prosan; den slinter ner i den
goda allmänheten, liksom då man dricker ur ett löskokadt ägg; det
är näring i den, mycken näring, men den behöfver ej tuggas, ej
sönderhackas i metrikens hackelsekista. Poeternas konst påminner
mig om en konstmakare, jag såg i min barndom; han sönderskar
ett band i tjugo lika stumpar och blåste samman bandet igen.
Poeten gör detsamma; han måste sönderskära tanken i oändliga
bitar för rimmets och meterns skull. Är han en stor skald, förmår
han göra det helt igen; är han en stackare, en rimmare blott, blir
det sönder som sönder är, och allmänheten får i stället för en verklig
poesi en hop poetiska stumpar, bitar af tankar, af känslor och idéer,
alla vackra och fransiga i ändan, men utan inre sammanhang;
Snillets anda måste blåsa ihop dem, om konsten skall vara lyckad.
Det är en sådan trollkonst som nu, Gud bättre, hör till de
utdöda, liksom glasmåleriet och freskomålningen, och det är derföre
jag skrifver mina variationer på prosa. Tidehvarf, förstå dina för-
fattare rätt, och tacka dem vackert för det de ej skrifva vers.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
