Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen, så är det en sekular-menniska, sitt fäderneslands och sitt
tidehvarfs heder. Nya skaft behöfvas aldrig.
Jag har sedan fätt mig många idealer. Jag har sett
konunga-vänner förråda sina konungar och folkvänner folken, jag har sett
fosterlandsvänner, som för egen vinst vilja störta sitt fosterland,
och jag har sett författare som örfila upp grammatikan och
ortografien. Med ett ord, jag har sett mycket i historien och inpå
min näsa, som gör att jag ej tror på individens lycka och ära —
den störtar småningom samman. När ryktet förkunnar en mans
lycka, säger honom vara stor och oupphinnelig, då tänker jag
alltid på patron på Elåhult och hans lycka, på professorn och hans
stora bibliotek, i korthet sagdt, på alla mina jordiska
gudomligheter och ville med en bit krita skrifva på storhetens rygg — ty
att säga de store något i ansigtet strider mot bruket — skrifva
på ryggen således:
Jordens gudar, all er lycka
Är ett stoft, ett glittergrus.
2 Variationen*
Min far var fattig; det var ett litet vackert boställe han hade,
och aldrig tänkte jag, då jag låg vid åbrädden och plockade
kalf-lekor till en krans åt min lilla syster, att det var ett dåligt
ställe, ätt min stackars far önskade sig ett bättre, att den lilla
ängen gaf litet och sträft hö åt kreaturen. Jag drömde ej om, att
det fanns något bekymmer der så vackra blommor växte, att
fattigdomen suckade der borta under trädet, der hämplingen slog sin
glada drill, der inom den röda byggnaden, vid hvars hörn jag
utsatt min lockfogel och som låg kringgärdad af den der
gärdes-gården, på hvilken mina sprängklor suto.
Men min far dog och vi greto — ej derföre att vi voro
fattiga, utan derföre att gubben i hast blifvit så rik på lycksalighet
och vi voro qvar. Jag måste bort ur huset, ut till andra. Jag
mins så väl huru länge jag med längtan betraktat en stor skog vid
horisonten, der min verld hade slutat, jag längtade väl ditut, ty
vi ega alla en vidt flygande ande inom oss, som längtar ut ur
boet; men jag älskade också den lilla ängen, den klara ån,
kalfle-korna der nere och mina grannbarn — men verlden öppnade sig
för mig. Jag skulle bort, skulle till en aflägsen slägtinge, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
