- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
181

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bodde m&nga, många mil derifrån. Jag for, hela mitt bagage Var
ett knyte; men jag var ett barn, var ett fattigt barn, deri bestod
min egendom och min lycka. Jag har ofta sedan sett andra
lycklige på samma sätt som jag, lycklige derföre att de voro olyckliga
i andras ögon.

Bet brann en gång i den staden der min slägtinge bodde.
Han var rik, han var fortviflad då elden fattade i hans hus; den
gamle mannen höll på att blifva vansinnig, han skyndade bort med
möbler, han bad folket om räddning, man lydde honom, man ref
och slog sönder allt hvad man kunde — det var en vinst endast
det ej brann upp. Jag var för liten att göra nytta, jag smög
mig från elden och satte mig på en trappa; det gjorde mig ondt
att se den goda gubbens förtviflan.

Der* satt en gubbe bredvid mig på trappan, hans öga hvilade
på den böljande elden, en tår stod darrande i det insjunkna Ögat.
Han höll sina händer tillsamman liksom till en bön och jag följde
hans exempel och sammanknäppte mina och bad till Gud att elden
skulle stadna. Den gamle såg på mig och smålog. Hvarför beder
du så? frågade han; vet du jag har sett staden brinna en gång
förr och en skönare stad uppstod i den förbrändas ställe. Men,
invände jag, hvarför sörjer du icke, det är ju din koja, som ligger
och glöder derborta bland röken. — Ja, min gosse, sade gubben,
ja det är sant, mep. Gudskelof, jag är fattig, jag hade intet att
rädda utom lifvet och det har jag räddat; hvarföre skulle jag sörja?

— För edra medmenniskor, sade jag. — Du har räjt, min gosse,
smålog han, men de fattige äro i samma belägenhet som jag och
de rike få tillfälle att bygga nya palatser, de fattige få då
dagspenning för sitt arbete; tror du ej, min gosse, att en sådan
händelse ligger i Försynens plan?

Så talade den fattige mannen. Det är af en sådan menniska
man skall lära sig visdom, om ej alltid af hans ord, likväl genom
att sammanställa håns klass med de lyckligare; man kommer då till
ett oväntadt resultat, man finner då att lycka ej är hvad som kallas
lycka. Både jag och gubben voro exempel på ungefår samma sats:

Fattigdomen vid sin krycka

Lemnar lätt sitt trånga has.

Ungdomen gör det af brist på erfarenhet — gubben åter af
öfver-mått af erfarenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free