- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
183

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig ej behöfva det, då det faller tydligt af sig sjelf, att om Movitz
(som man förut antagit, på grund af ett flygtigt betraktande af
skrifteme och en ofullkomlig pröfning af deras inre mening) hade
varit en bränvinssupare, så hade han ganska säkert, sedan han,
hvilket episteln förut berättat, blifvit genomblöt ända in på
kroppen, tagit sig ett par supar, för att värma sig, Han drack dock
endast öl, och att han blef full, skadar alldeles icke hans egenskap
af nykterhetsvän, helst han fick sitt rus genom en dryck, som både
är helsosam och anständigtvis kan förtäras.

A Variationen.

Tar ett ms, tapper och trogen,

Somnar vid ett sexörs-ljns.

Det finnes många slag af sexörs-ljus, det är nemligen sådana
smala dankar, som lysa lika dåligt, som de spraka myckel

Det är en allmän regel, att folk, som göra mycket af sig,
ganska mycket likna ett sexörs-ljus; att göra sig lärd bland
okunniga, att vqra snillrik bland dumhufvuden, är sådana sexöringars
svaga sida; att tala om sina egna förtjenster, att fnysa af lutter
lärdom och öfvermod, att påstå sig vara stor och herrlig, derföre,
att man läser utantill några franska jurnaler — allt det der tillhör
de stackars sexörs-ljusen på vetandets julbord. Men de brinna snart
ut, den sprakande veken är för tjock, det närande ämnet för litet,
att tillåta ett långt lif, de brinna ner i staken, som uppehöll dem,
de sjunka ner i glömskan, ty verlden har somnat ifrån dem, de
duga blott att lysa den sofvande.

Jag utgick från en liten prestgård på landet, jag vet knappt
kvart jag sedan tagit vägen; nog af, jag är vid slutet af versen,
vid slutet af min utläggning, af min förklaring af en vers ur
Fredman. Jag vet ej, om verlden funnit sig uppbyggd af min
exege-tik; säkert är, att den är lika uppbygglig som mången annan,
hvilken nu står i bibliotekema och väntar på strådöden.

Finale.

Bland allt hvad en författare skrifver, är finalen, eller alutet,
det bästa, just derföre, att det är slutet Det finnes författare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free