Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aom hafva en förmåga att skrifva rondo, det vill säga stycken «uden
hoved og hale», utan både början och alut; detta händer i synnerhet
poeter af en visa akola; man kan böija i ändan och läaa uppåt rad
for rad och meningen blir lika förträfflig: det är lycfcana barn, 8om
aldrig kunna förvändas eller förtydaa. Jag, för min obetydliga,
en-skilda del, hoppas, att jag, snart sagdt, hör till den klaasen.
Andra författare, och iaynnerhet några författarinnor, hafva en
egen förmåga att tänja ut 8ina ämnen i oändlighet. Detta 8ker
antingen derigenom, att de kunna ur aitt vetandea lintotte utdraga en
ändlöa och fin tråd, eller derigenom, att de föratå knyta hop
»äfsin-gar» af ett helt förråd nerklippta ändar af andras väfnader. Med
ett oändligt tålamod sitta de der och knyta händelse vid händelae,
idé vid idé, en blå och en brun, en bvit oclt åter en brun tråd om
hvartannat, till en oändlig räcka, till en roman i en eller två eller
femtio delar, allt som de vilja ha nystanet atort till. Hafva de
sedan en förläggare, som ger dem något visst per «knöpp», så äro de
kompletta författarinnor.
Yi veta alla att denna jorden är en jemmerdal; oaktadt der
finnea både vildt oeh tamt, både blomkål och ärtakidor, aå är det
088 döck likväl en sorgeort, ett pröfningaatälle endast.
Det är aåledes klart att vi alla vänta på finalen, till det ögon-
blick, då vår boka företa upplaga är utläst och boken slås igen.
Har den förut varit tryckt med suddiga stilar, hoppa8 vi att den
framdele8 blir upplagd med nya, mycket vackrare; har desa innehåll
varit tvetydigt, hoppa8 vi att den utläggea med noter, aom upply8&
rätta förhållandet med texteu. Hvarje menniaka är 8åledes lik en
bok; låtom oss se inledningen till hvarje. Den innehåller en adress
till den benägne läsaren, alltid oskuldsfull, alltid god. Det är
barndomen, aom utgör ingreaaen till vår lefnad. Derefter kommer ajelfva
boken, af blandadt innehåll, der finnes mycket godt, mycket som
påminner om inledningen, men också mycket främmande, mycket som
andra kluttrat i kanten af hvarje aida; de breda marginalerne, aom
skulle visa åtminstone något på hvarje pagina, som ej var nedavärtad,
äro fullakrifna. Det är de88a anteckningar, dessa främmande tillaatser,
som vanpryda de fleste editioner af menniakor. Samhället ritar
mycket der med ain klumpiga hand, bläcket dricker ut och formerar
plumpar. Dessa plumpar äro ett bevis på ett misslyckadt
forbätt-ringanit.
Ändtligen är boken nära slut, och nu kommer ett utförligt
re-gister; det är ålderdomen, aom här gör ett torrt aammandrag af en
hel lefnad8 erfarenheter i glädje och i sorg, i lugn och passioner.
Det är den tråkigaste delen af boken, men den innehåller allt in nuce.
Boken slutar och man trQr att ingenting mera återetår — ack
jo, ännu är der en fulltryckt sida; det är efterverldens stränga dom
— det är en förteckning på tryckfelen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
