Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, nej, Augusta, nej, vid Gud, jag glömmer er aldrig, och
icke grafven och icke preatg&rden. Vet ni hvad, flickor P Jag
faller på en tanke: jag skall rita af allt det der, och i mitt rum,
på vaggen i min kammare der ute i södern, när solen glöder och
palmerna fläkta svalka öfver mitt hufvud, skall jag ofta, mycket
ofta, sitta och betrakta mitt barndomshem och tänka på mina
föräldrar, på er och på mina barndomsdagar, — de komma aldrig,
aldrig mera igen.»
Denna tanke tycktes djupt röra den raske gossen, som, för
att muntra opp sina systrar, hittills bibehållit en lugn ntfn; nu
åter, då han sade: «de komma aldrig, aldrig mera igen», trängde
en tår ovilkorligt fram i ögonvrån. Augusta såg uppmärksamt på
honom, hennes blick var så innerlig, så vänlig. «Tack, Berndt,
tack för de orden», sade hon sakta, «tack för den der tåren, som
du så hastigt strök bort! — Nej, Berndt, aldrig, aldrig återkomma
våra bamdomsdar; det kommer en tid, då vi alla skola utkastas
som agnar för vinden, — du börjar. Lilla Carolina var den enda»
som hemifrån gick till ett bättre hem; alla vi andra skola först ut
för att strida med vårt öde, kanske digna under dess tyngd eller»
— tilläde hon dröjande — «falla.»
«Den, som har kraft, faller icke», sade Stefanie; «det beror på
vår vilja om vi stå eller falla; — ödet kan krossa mig, men ej
tvinga7 mig att falla på knä.»
«Ah, så stolt», inföll Berndt, skrattande, «det der är ju
riktigt Napoleontiskt, eller rättare å la Carl den tolfte. Det är skada
att du ej har fått tillfälle att gå i fält; du hade, så flicka du är,
troligen blifvit chef för en guerilla-corps.»
Stefanie krökte läppen till ett förnämt smålöje: «vi få se
hvilket som är bäst», sade hon, «men låtom oss ej tala derom nu;
mina idéer äro helt andra än edra, jag vill trotsa, men I viljen
lämpa er efter, sacka af efter strömdraget och ej kryssa er upp
mot vinden, med fara att stormen sliter sönder seglen och vågorna
bräcka bogen.»
«Ja, du har rätt, vi skola ej tvista, ty vi hafva ej många
timmar på oss till afsked», sade ynglingen; «men, mina systrar, vi
skola komma öfverens om en sak — låt se, det är den 5
September — låtom oss komma öfverens, att vi alla tre den 6
September hvarje år, om möjligt, göra oss lösa från arbeten, och vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>