Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftAckj hur glad skulle du ej vara, då du kunde säga: «din
son lefver» till den arma modren!» sade Augusta.
«Åh ja — åh. ja, jag kan ej neka», svarade Berndt, «att jag
var rätt glad.»
((Och», fortsatte Augusta, wmodren tackade dig?»
ftNej, Augusta, nu går du för långt; ingen mera än gamle
tektor Hult, som i sin gamla grå rock och med händerna i
bak-fickorna stod ned på stranden, tackade mig; han sade: «tack, käre
Willner* tack for den gerningen!» Alla de andre sade blott: «det
var en rask pojke»» «f-n i den kroppen», «det var en riktig sik»,
och så vidare, allt efter hvars och ens bildningsgrad, förstår ni.»
«Men modren?» frågade Augusta. «Gossen hade väl antingen
mor eller far i lifvet?»
«Jo, bevars, begge dekme.»
«Nå, hvad sade de?»
Berndt satt en stund tyst, innan han besvarade sin systers
direkta fråga; ändtligen började han: «ser ni, flickor, då man år
så der mycket glad och dito stolt, så händer det att man får lik*
som en liten näsknäpp. Man vet t. ex.: nu har du gjort en god
gerning, och nu skall du bli riktigt glad i ditt sinne. Jo, vackert;
det går precist som med Olof Larsson, hvilken häromdagen ute på
gärdet sade till mig: «när jag nu mejat ut detta «skåret», så skall
det smaka fint att ta sig «en rök» ur pipan.» Han mejade sitt
«skår» och slog sig i ro, men när han tog pipan ur fickan, var
hon sönder. — Det förefaller niig äfven så med menniskans glädje;
hon vet att hon har den på sig, att hon förtjenat den sjelf, meu
när hon skall begagna henne, så är hon i bitar, det är en.
söndersprängd fröjd, någonting som måste hopsättas, innan det ens kan
nyttjas; och på detta sätt sitter man på ålderdomen helt glad åt
de hopzinkade bitame af fordna fröjder.»
«Nå, käre Berndt, modren?» frågade begge flickorna på
en gång.
«Jo, ser ni, när pojken kommit till lifs, blef det min första
omsorg att föra honom hem; — jag kan gerna säga er sanningen,
jag gjorde det inte egentligen för att man skulle tacka mig, fastän
jag äfven trodde det; men derföre att de skulle bli glada, riktigt
glada* föräldrarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
