Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Hvar bor daP frågade jag min lille trasige pupill. «Vid
Katthemmet.» Katthemmet ligger i en aflägsen vrå af staden,
just ute i kanten, strax vid en kärrpöl, som &t det hållet
begränsar staden. Jaså, sade jag — jag skall leda hem dig. «Åh, det
kan han låta bli, jag hittar nog sjelf», sade pojken. Han sade ej
tack, men si det var inte underligt, ty han frös så att själen
hop-pade i kroppen på honom. Emellertid vandrade vi i qvällqvisten
i sftllskap åt Katthemmet till, och efter mycket klifvande öfver
lergropar och balancerande på lösa bräder och dylika konster kommo
vi till en koja, der det lyste genom hjertat på luckan. Vi trädde
in, pojken ruskade sig blott och gick bort och tog plats i
spisel-▼rån. Vid bordet satt en lång karl, klädd i skinnförkläde ooh i
bara skjortärmarne, och vid spiseln satt en qvinna med håret kring
fysionomin — det var de hulda föräldrarne det der. Som sagdt
är, pojken sade aldrig ett ord. Jag fick således, då jag väl
kommit in och ej riktigt visste hur jag skulle komma ut, presentera
mig sjelf. Er gosse har varit i olycka, yttrade jag. «Jaså, hur
dåP» frågade mannen och spärrade opp sina röda ögon och
stirrade med förvirrad blick på mig. Han föll i strömmen, sade jag,
oaktadt jag märkte att mannen var drucken; han föll i strömmen.
(Jaså, och då blef han väl otörstig, kan jag tänka.» — «Såå, du
har varit i strömmen», sade modren; «hvar har du påsenP»
«Jo, den tappade jag, mor», sade gossen.
«rJaså, ditt elementskade nöt, jaså, du har tappat påsen; jag
ska säga honom», började hon, vändande sig till mig, *att Olle
alltid varit en brohängare, alltid har han legat der, i stallet att åt
sina fattiga föräldrar förtjena en slant — det hade varit lika så
godt att du blifvit der du var, din late krabat.»
•Ja, ja, vasserra», tilläde mannen, «den der kunde vi gerna
vara af med, och, tro mig, ingen duger utan lilltultan; den der är
bara en tjufunge, som gör oss sorg. Jo se, skall man se», fortfor
han med af ruset darrande stämma; «hör opp noga och hör hvad
jag säger — jag är far åt dig, och vet du hvad, du blir en
tjuf-racka i dina dar, om det får så här gå; men kommer dag,
kommer råd, och jag skall skaffa mig en knölpåk och lära dig att
dansa masurka, så att det piper efter».
Adjö, sade jag, som icke fann mannens moraliska föreläsning
just uppbygglig, adjö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
