Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(»Jaså, han vill gåP» sade mannen, ahan tar sig väl en sup»
for blöt har han blifvit.»
Nej, tack, farväl!
ffFarväl!» sade hustrun ooh nickade, och jag gick, men hörde9
medan jag trefvade mig fram i förstugan, hur mannen sade: «så
fick jag då behålla tåren sjelf.»
«Men du sade inte en gång tack åt honom.»
«Hm, hvad var det att tacka för, pojken ha vi nog af, och
en sådan der gymnasistluns har ingenting bättre att göra än att
visa sig vara rask. Gudbevars, han springer ända ut till
Katthemmet for att njuta beröm och tack; — jag hade inte hjerta i
mig att tacka den petinette herrn, som kantänka blött sig litet
för att sedan få skryta af sitt mod och sin barmhertighet mot de
fattige.»»
Ni må tro, flickor, att jag var litet flat, och jag tog mig
ovilkorligt på hjertat och frågade mig sjelf: var det fåfanga eller
mensklighet, som dref dig ut i faran P — Jag funderade hela
qvällen på detta ämne ooh fann slutligen att det var instinkt, en
ovilkorlig medkänsla, som gjorde att jag hoppade i, och att det
hvarken var mod, skryt eller medlidande, utan blott och bart
något ovilkorligt, något, som alla skulle göra efter, om de ej vore
så förbålt förnuftiga och lärt sig att vid hvarje handling på
förhand beräkna hvad den kostar.»
«Och hvad heter den tacksamma familjen?» frågade Stefanie
med satirisk min.
«Jo, det är en arbetskarl, som heter Glans, det fick jag
se-dan veta, och det var hans ende son, jag hade äran draga opp ur
vattnet», sade Berndt, skrattande.
«Att sådana menniskor kunna finnas!» suckade Augusta.
«Jo, jo, Augusta», inföll Stefanie, «den der englabilden, du
ser Öfverallt, är något förändrad och oigenkänlig, — menniskorna
äro af alla slag, alla möjliga uselheter finnas hos dem, men de
kunna dock blifva alla lika goda, blott man förgyller dem; förgyll
träd, koppar, bly eller sten, eller tag endast guld, och allt är lika.»
«Det der är en helt lös lära», sade Berndt. «Ack, Stefanie,
du går här ute i din enslighet och blir bitter mot hela mennisko-
slägtet; du skulle känna gamle rektor Hult; man anser honom for
en fantast, men äro alla fantaster som han, så önskade jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
