Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Ja* min gosse, precist s&. Min bror och jag svufo
hvar-andra evig vänskap, — men han ville bli rik, han misslyckades
här och rymde — han bedrog alla — då var vår vänskap slut.
Nå välj sedan har han åter betalt allt, han har forsonat sig så
godt hati kunnat, och nu är han åter min bror och vän; — så
der vexla känslorna i vårt bröst, liksom handlingame vexla; men,
barn, det måste så vara.»
Gubbens betraktelset hade troligen länge fortfarit, om ej en
piga kommit in för att duka bordet* Det finnes vanligen icke
något slags folk, som gör mera affär af sig än en prestgårdspiga,
som skall duka ett bord. Det gamla slamriga matbordet skall
bäras ut midt på golfvet; det är en full mansbörda, och med ett
förskräckligt buller och bråk släpas det fram, skänken slås opp,
så att dörhime smälla mot den stol, som står bredvid, duktyget
framtages, Utvecklas och utbredes, och den goda menniskan
springer så många fjät kring bordet, som om frågan vore att ornera
det med blommor. Allt detta går väl ändå an, men när hon nu
kommet i knifkorgen, gör hon ett sådant väsen, att det behöfs en
åskas röst föt att bli förstådd; ett helt regemente, som öfvar sig
ined bajonettfäktning, kan cj göra så mycket buller som en
välment landtpiga, som skall taga ut knifvar och gafflar ur korgen;
det är, som vore de välsignade matinstrumentema besatta af en
ond ande» om hon blott behöfver ett enda: genom en slags
elektro-dynamisk inverkan komma de allihop i en rörelse, som vore det
fråga om att ställa dem opp i ett led, eller göra konster å la
Döbler.
Den beskedliga Anna Stina på Stillinge prestgård var just en
sådan person, och det var således ej underligt att komministerns
något långdragna betraktelse bokstafligen afklipptes så snart den
beskedliga tjenarinnans hand vidrörde knifkorgen. Det finnes väl
ingenting, som så komplett bringar oss till oss sjelfva från
fantasiens rymder, som ett dylikt matbuller.
Ändtligen kom också, mamma in; det var en liten gumma
med ett godt barnansigte, fastän blekt och skrynkligt; nu var hon
rödare än vanligt; ty hon hade sjelf arbetat med att laga en
riktigt ståtlig afskedsqväll åt sin gosse — fat efter fat framsattes —
ack» hvad hon menade väl! — och skada blott att det fordrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
